Johans mamma och hans ena systerdotter åkte till Berlin här om dagen så idag ska jag upp och hälsa på Nisse som är ensam kvar hemma! Vi ska laga mat (på enklaste vis) och äta äpple- och kanelmuffins som Johan bakat, sen ska jag försöka dra med honom ut och gå en sväng i solskenet! Det är bäst att passa på för så här bra väder har det inte varit på evigheter. Jag älskar att hänga med Nisse, trots att han är pensionär! (; Vi har samma humor, gillar att "bråka" (även om det mest är jag som står för den biten) och driva med varandra sen är han alltid så glad och det göra själv att man blir glad!

Några fula bilder på oss

Okej, detta låter hemskt men idag var jag på mitt första tandläkarbesök på 2 år!! Mama mia. Anledningen var egentligen att jag ville fixa mina plasttänder brevid framtänderna för de har börjat få en ful färg, men när jag ändå var där så gjorde han en vanlig undersökning också! Och efter två år så vet man ju aldrig vad man kan förvänta sig MEN tandläkaren sa att allt så jättefint ut och att jag tagit väl hand om mina tänder, tjoho! Vi bytte inte tandkronorna nu utan först ska jag bleka tänderna (skenorna får jag på måndag) och sen ska kronorna på!

Har alltid velat bleka tänderna på riktigt hos en tandläkare för då riskerar man inte att slitage på emaljen, dessutom håller reslutatet i 1-5 år. Spännande! Helst hade jag velat ha porslinskronor men en krona skulle då ha kostat 6300 kr :S Alltså 12 600 kr sammanlagt och när man är mindre rik, som jag, så får det vänta tills jag slutat plugga och börjar jobba. Så i stället tog jag plastkronor och blekning som sammanlagt kostar ungefär lika mycket som en porslinskrona hade kostat. Det blir fortfarande ganska dyrt men för mina tänder är jag beredd att göra det mesta. De ska ju finnas där hela livet.

...för ännu ett inlägg från kategorin "ur arkivet"! Min lillasyster Matilda påminde mig här om dagen att jag tidigare hade det som då hette Bilddagboken (!!), vilket jag hade glömt för mitt sista inlägg där var 2008, MEN alla bilderna låg ju kvar! Jippi! Så nu har jag plockat ut lite bilder som sträcker sig från 2007-2008 och några är nog till och med mycket tidigare än det...


Bästa vännen Maja och jag på hennes brygga en tidig vår 2007. Längtade förmodligen till studenten!


Lite häng hos pappa i Tromsö sommaren -07 (några veckor kvar innan det var dags för lumpen!). Lillebror
Max och storasyster Rebecca.

Pappa <3

Söta småsyskon! Max hade fått en kubb (?) i ögat (Dom man använder när man spelar kubb) så han bar solbrillor hela tiden.

Så kom inryck på F17 i ronneby i augusti -07! Jag hade en tråkig stund.. ok?

Skatz hund ville käka upp mitt finger när vi körde strid i skogen AAAAAAJ!!! (Johanna posar fint i bakgrunden i kungens kalsonger)

Min 20 årsdag firades med paj och skakad grädde, mmm..ehmhööhusöeee. MYCKET gott! Men tack för att ni tänkte på er snälla gruppchef (; Ni vet att jag hade gjort samma sak för er!............

Mys med storasyster julen -07

Ooooch mys med lillasyster, hmm, -08 i Tromsö, tror jag ;S

Då var vi äntligeeeeeeeeeeeeen igång!! Allsvenskan startade för oss i och med mötet med Tyresö hemma idag och jag är sjukt nöjd, glad och STOLT över vår seger! För min del blev det återigen på skadebänken men vad tusan, jag är lika nöjd för det för tjejerna gjorde en awsome insats idag! Och faktiskt så vill jag säga att "skadebänken" gjorde det också (: Så jag är stolt över er med! Jag orkar faktiskt inte skriva så mycket mer om själva matchen mer än att resultatet blev 30 -16 och att det definitivt var en skön start på vår ännu långa resa genom Allsvenskan! Idag vill jag bara vara glad! Allt som kunde varit bättre lämnar jag till morgondagen för då börjar vi om igen!

 






Heheheheee, Matte och Joel alltså...








Kvällens absolut snyggaste duo, JP & Bella!

Jaha, då var det dags att bege sig till Halmstad för ännu en dag med skolarbete och föreläsning. Projektarbete och projektledning står på schemat idag vilket jag faktiskt tycker är ganska spännande! Det enda negativa med skolan denna hösten är att under 10 veckor ligger alla föreläsningarna på eftermiddagarna vilket gör det stressigt och ställer till det lite eftersom vi har handbollsträning på kvällarna. Men jag har sagt det tusen gånger, det blir ett satans pusslande och planerande med tiden men om man vill så går det ihop. Man får bara lägga i en extra växel och planera väl så funkar det. Sen har jag ju Johans snälla föräldrar (hoppas du läser detta nu Nisse!) som ofta ställer upp och lånar ut sin bil de dagar Johan måste ha bilen till jobbet (: Tåg har det bara blivit en gång hittills för det är skiiiitsvårt att få det att gå ihop med tiden. Hej, miljövän här!

Nu måste, måste jag sticka! Hej hopp!

Whyyyyyy, jag trodde nästan att alla myggor var döda vid det här laget, om inte annat så borde de vara det! Alla myggätande fåglar har väl ändå flytt söderut nu, eller?? Jag kan i alla fall berätta att myggorna is still alive och dom har festat på mina ben inatt!! Jag har nästan inte fått ett enda myggbett i sommar och smack! så får jag 10 st på en natt och jag undrar om myggorna är giftigare här i Skåne för det är inga dåliga bett! Kliar satan... Det ena myggbettet är så groteskt att det set ut som om jag har en extra vad på vaden, så den bilden lägger jag inte ut för det såg ju inte klokt ut...!

 

Förra helgen fyllde ju Johan 40 år och jag hade ingen present att ge till honom när vi var i stugan MEN jag hade förberett en present som vi skulle göra tillsammans när vi kom hem till Ängelholm. Så i fredags tog vi bilen, utan att han visste vart vi skulle (jag satte t.o.m på honom en ögonbindel, lite dorky, jag vet...) så åkte vi heeeeela långa vägen (tar knappt 10 min) till Hotell Erikslund Hälsa & Spa. Där hade jag bokat in oss på något som hette Kärlekspaketet, hehe (; I det ingick ett dubbelrum, övernattning, mousserande vin, choklad och frukt, fri entré till relaxavdelningen oooooch frukost på rummet! Dessutom hade jag bokat in oss på ett spinningpass på deras gym. Jättesnällt av mig med tanke på att Johan skulle springa Lergöksloppet dagen efter (10.2 km), det hade jag glömt ;P Men, men vi hade det hur skönt som helst, slappade, åt på restaurangen, slappade mer och bara njöt så jag tror att han var ganska nöjd med sin present, det verkade så (:

Jaa, så det mesta var wunderbar förutom att besöket i restaurangen stundvis var mindre trevligt. För vid bordet snett bakom oss satt ett äldre par där mannen var en riktig gris! Han var sur på personalen för att han hade fått vänta så länge på sin Irish coffe så när servitören kom fram fick han höra både det ena och det andra som inte passar sig för barns öron. Som om inte det var nog så sitter han och säger "Håll käften, håååll käften" upprepade gånger till sin fru när hon försöker lugna honom. Det är så sjukt hur han beter sig och dessutom på offentlig plats?? Äckliga människa. Till slut kunde jag inte fokusera på annat än honom och hade han gjort minsta lilla rörelse mot sin fru så hade jag hoppat på honom, jag lovar! Agressivt av mig, jag vet men jag blir så arg när jag ser sånt så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Där satt han i fin kostym, fixad frisyr och såg ut som en riktig businessman men ulven har många förklädnader...


Okej, den var liiiiite mer välfylld när vi kom men jag är snabbare med att äta än med att ta fram kameran

Nam, naaam! Så här såg det ut 15 min senare...



När man har tränat ska man fylla på med vätska...!

Sängläge innan restaurangen


Ömsesidigt mys...


Frukost! Hann inte fota den denna gången heller....

My bad..

Första träningen igår på 3 veckor där jag kunde delta till 100 % och det kändes ingenting i benet varken under eller efter träningen, skönt! Sen har jag tappat en gnutta snabbhet och kondis känner jag (andades som en flodhäst vid ett par utav övningarna) men kan och får det fortsätta kännas så här bra så tar det nog inte lång tid innan även det kommer till rätta igen. Så jag är glad! Sen är det ju otroligt vilka förväntningar man har på sig själv efter 3 veckor utan handboll! Jag tror att så fort jag går in på planen så ska allt fungera som det gjorde innan skadan, men så blir det ju sällan. I mitt hjärta så vet jag ju om det men ändå lägger jag min egen ribba högt upp i skyarna. Tur att man har kloka handbollskamrater som kan ta ner än på jorden igen och få mig att sänka mina egna krav på mig själv. Det är skönt att någon annan kan förstå åt än när man i stunden inte är kapabel att göra det själv, tack (: Det är en utav de fina sakerna med lagsport!

Hur som helst! Sedan tidigare har jag förberett en liten överraskning åt Johan idag, en sen födelsedagspresent som jag inte kunde ge förra helgen eftersom att vi var i stugan då! Han vet inget mer än att vi ska vara på stället kl. 15.00 idag och åka hem imorgon förmiddag (: Jag kan inte säga mer just nu här heller eftersom han läser alla inläggen men jag längtar i alla fall jätte mycket och jag hoppas att han tycker att det blir bra också! Men det tror jag... (:




Gammelfarfars namn ingraverat på ett fårhorn som jag och Johan fick av farmors bror när vi var på Färöarna förra sommaren! Arabo Henriksen var hans namn och tanken var att detta horn, som många andra horn, skulle göras i ordning så att man kan dricka snaps ur det! Man putsar upp hornet, häller i cement el. liknande sen sätter man ett snapsglas i hålet längst till höger på bilden. Populärt på The Faroes.

Okej... Idag hade jag tvättid och som alla vet så är ju denna sabla tvättid typ helig i allas ögon, även mina. När personen som då tvättar innan mig inte dyker upp i tid, jag sitter där och väntar i en halvtimme men fortfarande dyket ingen upp? Vem kan ärligt sträcka upp handen och säga att den inte hade blivit smått irriterad? Ja, ja det blev jag i alla fall men sen vet jag också att den mänskliga faktorn "glömma" finns så jag skrev en (enligt mig, men inte enligt Johan) snäll lapp men som ändå antydde på en viss, okej då, irritation. Men det var i stil med att: jag ville påminna om att vår tvättid började 14.00, har väntat en halvtimme, vet inte om det kan vara glömska men det hade varit trevligt om vi kunde respektera varandras tvättider. Inte så farligt väl? Ganska trevligt ändå, tycker jag! Sen gick jag upp i lägenheten och 10 min senare ringer det på dörrklockan och utanför står min görsöta tant till granne och ursäktar sig i miljoner för att hon glömt tiden. Kan man bli arg? Näää... Så jag sa att det inte var någon fara utan att hon kunde ta vår tid också så tar vi en ny tid imorgon. Jag hade inte hunnit tvätta nu ändå. I alla fall, hon fortsatte ursäkta sig och var hur söt som helst, mitt hjärta smälte! Men så sa vi hejdå, så var det lugnt.

SEN när Johan och jag kom hem efter att ha varit i Helsingborg för att kolla herrarnas seriepremiär, så ligger det ett paket utanför dörren?! Då har den söta tanten lämnat ett paket med choklad i samt en lapp där hon ursäkta sig igen för att hon tagit vår tvättid! Herregud, om hon kände sig så dum för händelsen hur dum känner inte jag mig nu då?? ;P Nä, imorgon ska jag gå ner och ge henne en STOR kram, tacka för chokladen, säga att det är ok och fråga om vi kan bli bästa vänner nu. Uueeh, jag känner mig  hur dum som helst, stackarn... ;P

Förresten! På tal om helt annat så såg jag att Västerås förlorade mot Sävehof med 32-15 i elitserien. Plötsligt kändes vårt 37-17 mot Sävehof inte så illa ändå (: T.o.m riktigt bra måste jag säga (: Nästa vecka på onsdag 21/9 smäller det för oss! Seriepremiär mot Tyresö hemma 19.30!

Några timmar senare anlände Johans föräldrar med släpvagnen med de få sakerna vi än så länge hade att bidra med till huset. Så medan Johan och Eva åkte in till stan för att handla till kvällens fest så slet Nisse och jag med att bära in alla sakerna i stugan, säng, byrå, kistor m.m, jobbigt! Byrån måste 80 kg, minst! Men vi hann färdigt med allt tills de kom tillbaka igen (tippar på att de slöade med handlandet ganska mycket för att det skulle slippa att hjälpa till...) och inte långt efter kom även Johans syster, hennes sambo och hennes två döttrar. Lökig som jag redan var efter allt bärande körde jag på och krattade gången när de kom, så alla fick sig en varsin sunkig kram! (; Det vart lite husvisning innan nästa runda med människor kom, farmor och lillasyster Erica! Sen drog det hela igång! Vi gjorde mat, skrapade ihop alla stolar och bord vi hade och alla sprang runt som yra höns, inget visste (inte ens vi) vart allt fanns, någon kom på att det inte fanns vatten indraget i huset, hur gör vi då?, Nisse går runt och myser med sin första öl, Eva stressar med sallad och pajer, går ut och röker inimellanåt, Sara srpinger runt och babblar och fotar oooooooooch så vidare! Härligt med familjen (: Det blev i alla fall en jättelyckad kväll och vårt ganska frusna hus var totalt uppvärmt i slutet av kvällen. 25 grader visade termometern och då hade vi inte ens eldat... Våra gamla grannar längre ut på vägen, Elon och Marianne kom också, sen även Kerstin vår familjevän på mammas sida sedan långt tillbaka så allt i allt var vi nog 15 pers under kvällen.


Grabbarna grus kollar elen. Alla är de ju experter!

Mamma: "Lilla gumman, du måste ju snitta rosorna så håller de längre". Vad vet jag...



Farmor <3




Lina, mitt i maten

Jag hade inte fler bilder på dig Erica så det fick bli denna! Så du kan inte bli sur nu!

Lördag morgon 08.00 kröp jag ur sängen brevid en fortfarande sovandes Johan, drog på mig sockorna och tassade ner i köket, tog kameran och gick ut i morgondiset till solen. Efter en stund med fotande behövde jag gå på toa och fick tänka till ett par sekunder innan jag kom på att det finns ju ingen toalett inomhus, så då var det bara att springa ner till utedasset. Kallt om rumpan redan nu, så jag vill helst inte tänka på hur det är om vintern men det hör ju till. Ingen vill väl höra om mitt toabesök men det var med för att illustrera hur ovanligt det känns och hur tanken måste vänja sig vid att inte ha tillgång till allt inomhus! (: Hursomhelst, jag traskade runt en stund till, pratade med kossamuarna och fotade lite till innan jag gick upp till Johan igen för att väcka honom med lite skönsång, födelsedagssång! Lille mannen fyllde 40 och jag hade ingen frukost att bjuda på för vi hade inte hunnit handla dagen innan ;P Men det blev mysigt ändå för vi åkte in till Eksjö och handlade nybakta frukostbullar som vi tog med ut.

Nu står vi äntligen här. Ägare till världens finaste sommarställe! I fredags åkte vi upp till Eksjö, träffade mäklaren och säljarna Göran och Solveig, skrev de sista papprena OCH fick nycklarna! Oh my... Det är ju helt galet, fortfarande! Hohohoho (;

Eftersom vi inte riktigt kände oss helt hemma ännu med vatten och elektricitet osv. (trots en tidigare runda med Göran, plus massa samtal per telefon) så följde Göran och Solveig med oss ut till huset för att visa allt igen. Vi var nog där ute minst två timmar innan vi var klara och jag som inte riktigt var torparklädd hann nästan frysa ihjäl på kuppen. Fiiii satan vad kallt det blev! Men, men det var hur trevligt som helst och jag tror knappast att man kan få bättre säljare än det vi fick! Vi fick nog ett par nya vänner på köpet där (: De kom till och med ihåg att Johan fyllde 40 på lördagen så de hade köpt med sig en bukett med fantastiskt fina rosor!

När allt var klart åkte vi in till mamma och Pelle för att äta, sen skyndade vi oss nästan ut till huset igen för att inviga det med att sova vår första natt där. Så vi bäddade sängen på övervåningen, gick ner och tände en brasa och kollade lite på tv innan vi gick upp och kröp ner under täcket. Johan somnade ganska snabbt, själv låg jag ganska länge och bara lyssnade till tystnaden. Helt knäpptyst. En rejäl kontrast jämförelsevis med vår lägenhet i Ängelholm, på ett positivt sätt. Det var grymt härligt...



De lurvirga grannarna, Kossamuuuuuu!

Jag vill verkligen komma igång med handbollen igen, helst snart... Det är roligt att vara på träningarna och träffa alla men det är också då som suget blir som störst. Seriepremiären börjar närma sig och jag känner mig som en slapp fisk ;P Får springa, cykla och simma nu men jag kan/får/vågar ännu inte testa spurter, vändningar och hopp. Det får antagligen vänta minst en vecka till för börjar jag förtidigt och drar upp det igen så kommer läkningstiden bli de dubbla vad den är nu. Usch, hemska tanke. Det är jobbigt att inte kunna hålla igång på samma sätt som innan och att inte kunna hålla på med det man vill men jag antar att det kommer... Det har känts ok hittills och jag känner att jag ganska snabbt accepterade att det var som det var, men idag kände jag mig lite nere efter träningen, jag viiiiiiiill så gärna! Men jag försöker hålla mig uppe med att det redan känns mycket bättre och att säsongen är lång. Lika bra att komma tillbaka fullt frisk och kunna göra det ordentligt! Även om det känns som tiden just nu går i snigelfart... ;P

Om inte annat så kan jag ju lägga de % jag inte tränar på skolarbetet istället? Urk. Fast inte imorgonbitti, då blir det gymmet för rehab och cykling/löpning!

Känner att jag har varit ganska tyst om vårt sommarhus i det sista men det är för att vi inte har fått tillträde till det än. MEN på lördag är det äntligen dags! Då får vi ta emot nycklarna och det blir officiellt vårt! (: Kan ju inte kännas annat än galet och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått det än, hoho! Johans föräldrar följer också med upp med släp och grejer för att vi ska kunna få med allt, sen blir det en mini-inflyttningsfest med de närmaste. Självklart ska vi sova där också och inviga vår första natt på Skattegården! (:

På tal om en helt annan sak så åker lillasyster Matilda till London idag för att jobba som Au pair, vilket betyder att jag inte kommer att få se henne förrän efter nyår! :S Vet inte hur jag ska klara mig utan min bäverbonkare... Men klarade jag det när hon bodde i Norge så ska det väl lösa sig nu också. Jag kan ju faktiskt åka och hälsa på henne, vilket jag borde för jag har aldrig varit i London ;P bara i Manchester! Jepp, så får det bli... Det är lite tråkigt att hon inte kan vara med när vi får sommarhuset på lördag, det hade varit kul om hon var där. Hon lättar alltid upp stämningen! Mmm, nu sa jag något snällt om dig Matilda men ta det inte för vana...

Så var vi äntligen framme vid sista matchen, Kärra! Känns som att det aldrig tar slut när man bloggar :P Så det får bli en kortis! Även här gjorde vi en bra insats men nu började benen verkligen ta emot så spelet gick bitivis lite långsamt och hemlöpet var riktigt tungt på slutet men, men i seriemötet blir det andra bullar för då har vi laddat om med nya fräscha krafter (: Resultatet blev 37-28 (väldigt mycket mål?). Sammanfattningsvis blev det en rolig och lärorik helg, även för mig på bänken (; Om inte annat så fick jag utnyttja min "vackra" röst... Skrek som ett freak som vanligt och då blir man lite schleten på stämbanden, men man måste ju bidra med det man kan när man inte kan spela (:




inte helt lycklig över att få en kamera upptryckt i ansiktet...

Tog en liten paus efter de andra tre inlägget om helgen (: Det tar tid att skriva och fixa med alla bilder så jag hann bli aningen trött i ögat! Men nu kommer resten... Tredje matchen i helgen var mot BK Heid med landslagsmeriterade Annika Wiel Fredén på högerkanten, en jäkel på att springa. Det märktes att vi började bli riktigt trötta i benen och det började bli tungt att springa hem i försvaret men trots det så lyckas vi prestera bra handboll i sin helhet. Klassskillanden ska ju finnas där, annars hade det varit märkligt! Det gör ju också att vi lättare kan se våra egna brister och vad vi behöver träna på. Slutresultatet blev 40-21 men jag satt länge och hoppades på att de inte skulle få in den sista bollen upp till 40 c(: Fasen också...

Andra dagen, frukost 08.30 sen var det dags för två matcher, första mot Önnered andra mot BK Heid. Som skadad får man roliga uppgifter till exempel som att filma matchen. I Önnered var det min tur att filma, vilket jag gjorde med glädje... ;P Näädå, det blev ganska trevligt för jag fick sällskap en gammal man som också filmade så jag behövde inte känna mig ensam. Han, stackarn, hade t.o.m med sig en tv som han kopplade in till kameran så att han skulle se vad han filmade, hehehe (; Jeje, matchen gick i alla fall bra och efter att ha blivit kallade bonnalag av några i Önnereds publik för att ha förlorat med 20 mot Sävehof, fick vi revansch och vann med 29-22.


Trött Kile en tidig morgon i September...









Schletna tjejer efter matchen



Födda ur samma ägg??

Under helgen bodde vi på Kvibergs vandrarhem och stugby i Partille, gamla regementet Lv6. Vi fick bo i stugorna som var riktigt fina och fräscha! I liked (jag var nog den enda som inte varit där kändes det som). Det är alltid gött att åka på läger när sovstället är bra (: Sen var det vissa som sov mindre bra under sista natten.....


Som för det mesta så var favvoFreja på plats!

Vissa trodde att vi var på konferensresa


Mimmi "tappa brallan" Andersson








TJ-ockis i stort behov av att spela nya favoriten WordFeud

Då var försäsongens sista läger avklarat, denna gången i Götet! Under helgen hade vi fyra tuffa matcher där vi mötte de två elitserielagen Sävehof och BK Heid samt de två Allsvenska lagen Önnered och Kärra. Sävehof mötte vi i första matchen och som väntat var det ett galet bra motstånd där tempot var så snabbt att jag ibland knappt hann blinka innan det blev mål. Resultatet blev 37-17 men, men så är det också Sveriges bästa motstånd på damsidan, så i sin helhet gjorde vi en riktigt bra match. Som Mats så fint skrev på hemsidan så var det inte ens alla lagen i elitserien förra säsongen som lyckades få in 17 bollar på dom. Hursomhelst så är det i grund och botten alltid prestationen som är avgörande och på den biten tror jag att vi alla är nöjda! Fy skam att jag inte kunde spela med tanke på hur mycket jag hade sett fram emot det ;P Det hade varit sköj!



Jessie nr.2 joinade skadebänken med mig och Lindsey











Jag är varken lika duktig som Johan på att ta bilder eller har en lika bra kamera så kvalitén är som den är ;P

Jaha... 23 år är jag och jag har tränat största delen av mitt liv, men än idag har jag inte lärt mig själv att lyssna på min kropp. Å andra sidan har jag varit ganska skonad från skador och sjukdomar genom tiden (förutom korsbandet såklart) men det är ju ingen garanti för att skador eller sjukdomar inte kommer så småningom! Dum har jag varit nu i alla fall och definitivt inte lyssnat på min kropp. Redan i torsdags förra veckan hade jag känningar i baksida låret men gick jag av? Självklart inte. I helgen under matchen blev det värre och i måndags på 200m intervallerna exploderade det, men gick jag av? Definitivt inte. Då är man faktiskt ganska dum om jag får säga det själv! Även att jag inte gillar att kalla mig själv dum... Så nu sitter jag i alla fall här med en bristning i baksida låret och vila är det enda som hjälper. Imorgon åker vi till Göteborg för ytterligare ett läger och första matchen utav fyra möter vi SM-vinnarna Sävehof och jag kan inte vara med och spela... Jag försökte en luring med Joel att han åtminstone kunde sätta in mig 2 min på kanten så att jag kunde säga att jag spelat mot dem, men näää, någon gång ska vara den första att lyssna på kroppen ordentligt och jag känner att det inte kommer funka, så det blir inget med det! Jag får sitta på skadebänken med Jessica nr.2 (Nr. 2 för att jag är några månader äldre!) och Mimmsan. Trevligt sällskap åtminstone men annars riktigt trist. Vila är skönt när man vet att den är välförtjänt, för att man har tränat hårt. Vilan som är nu är bara riktigt seg, RIKTIGT seg. Men, men! Det är självvållat så nu ska jag sluta klaga...!

Ska strax till skolan för lite Projektarbete & Projektledning. Det märks sannerligen att skolan är igång igen. Det är ett satans pusslande för att få ihop dagarna, hinna dit, hinna hit. Speciellt när dessa två kurserna nu går på eftermiddagarna från 16-18 :S Perfekt att träningen då börjar 18 på torsdagarna. Mamma... Men det SKA lösa sig! Det gör det alltid på något sätt.

Tjingeling