Jaha... 23 år är jag och jag har tränat största delen av mitt liv, men än idag har jag inte lärt mig själv att lyssna på min kropp. Å andra sidan har jag varit ganska skonad från skador och sjukdomar genom tiden (förutom korsbandet såklart) men det är ju ingen garanti för att skador eller sjukdomar inte kommer så småningom! Dum har jag varit nu i alla fall och definitivt inte lyssnat på min kropp. Redan i torsdags förra veckan hade jag känningar i baksida låret men gick jag av? Självklart inte. I helgen under matchen blev det värre och i måndags på 200m intervallerna exploderade det, men gick jag av? Definitivt inte. Då är man faktiskt ganska dum om jag får säga det själv! Även att jag inte gillar att kalla mig själv dum... Så nu sitter jag i alla fall här med en bristning i baksida låret och vila är det enda som hjälper. Imorgon åker vi till Göteborg för ytterligare ett läger och första matchen utav fyra möter vi SM-vinnarna Sävehof och jag kan inte vara med och spela... Jag försökte en luring med Joel att han åtminstone kunde sätta in mig 2 min på kanten så att jag kunde säga att jag spelat mot dem, men näää, någon gång ska vara den första att lyssna på kroppen ordentligt och jag känner att det inte kommer funka, så det blir inget med det! Jag får sitta på skadebänken med Jessica nr.2 (Nr. 2 för att jag är några månader äldre!) och Mimmsan. Trevligt sällskap åtminstone men annars riktigt trist. Vila är skönt när man vet att den är välförtjänt, för att man har tränat hårt. Vilan som är nu är bara riktigt seg, RIKTIGT seg. Men, men! Det är självvållat så nu ska jag sluta klaga...!

Ska strax till skolan för lite Projektarbete & Projektledning. Det märks sannerligen att skolan är igång igen. Det är ett satans pusslande för att få ihop dagarna, hinna dit, hinna hit. Speciellt när dessa två kurserna nu går på eftermiddagarna från 16-18 :S Perfekt att träningen då börjar 18 på torsdagarna. Mamma... Men det SKA lösa sig! Det gör det alltid på något sätt.

Tjingeling