Vilken pissedag. Rent händelsemässigt har den väl egentligen inte varit så dålig men mentalt har det inte varit helt tillfredsställande. Jag kan gilla en viss grad av stress, när det händer mycket och vardagen blir ett pussel där varje bit ska placeras på sin rätta plats men den stressen innebär också att jag upplever att jag har kontroll. Den viktiga komponenten saknades idag, upplevd kontroll. Nästa vecka ska B-uppsatsen vara inne och efter handledningen idag var det nog bara jag av oss tre som hade lust att börja gråta! Walle säger "Men det här känns ju lungt" och jag tänker "LUNGT?!, vad fan är det jag har missat som känns lungt?!". Det kändes skönt att Walle hade den inställningen för det är precis den inställningen jag själv önskar att jag hade haft efter idag men det har jag inte och det är då, vid sånna här tillfällen jag förundras över hur olika tankegångarna kan vara hos människor, speciellt hos killar. Jag vet vad det är som gör att min ser ut som den gör och det är Mr. Prestation (som jag så fint kallar honom) som dyker upp när det minst passar, typ idag. Han orsakar stressen. I det sista har jag varit duktig på att kunna strypa honom, men inte idag. Han får bägaren att rinna över när jag som mest vill vara stark och uthållig sen förföljer han mig hela dagen och påverkar allt jag gör. Det är lustigt egentligen hur det minsta tappad tro på sig själv kan påverka prestationen, se bara på Svenska Hockeylandslaget i gårdagens final, usch det gick ruskigt snabbt ;P Ja, prestation alltså... Man måste kunna använda begreppet på rätt sätt så att det snarare än ångest skapar motivation hos än. Jag ligger väl mittimellan och har väl inte riktigt lärt mig hantera det än, låser mig, speciellt i på träningarna, hör vad andra säger att jag ska göra eller borde göra men jag låser mig. Men det är också en lång process att ändra ett många års invant mönster. Jag kan prestera, jag vet det, men det viktigaste är att det i utgångspunkten betyder något för mig själv och att insatsen jag gör är för min egen skull, sen om man kan göra så att andra kan glädjas på vägen av den insats man gjort så är det bara ett stort plus i kanten. För den med prestationsångest är det viktigt å förstå att man är något annat bakom alla sina prestationer. Det var det... Avslutar med lite glada bilder från Hembygdsparken med Sam och Johan igår.

För nästan exakt 3 år sedan memorerade jag betydelsen mina syskon har för mig under mitt vänstra skulderblad. Det är blev min första, och är fortfarande min enda tatuering. Den sista biten av stjärnan som gör den sluten symboliserar funktionen vi syskon har för varandra. Utan den ene eller andre blir stjärnan inte fullständig. Jag kom själv på idén och skissade upp bilden därefter, men den duktige tatueraren Jerker fick självfallet justera den så att den fick raka fina linjer (; Texten under är en bit från en utav Cornelis Vreeswijks låtar. Älskar Cornelis, plus att raden "Vi dansar en stund på jorden" passade sig bra i sammanhanget. Vet att den snart behöver fyllas i, speciellt texten (till trots att det ska se ut som om det är skrivet med gåspenna) men det får bli när jag vill göra min andra, vilket förhoppningsvis inte dröjer så länge till!

Varför lär man sig aldrig att ta tag i vissa saker direkt?? Uppenbarligen är det inte något jag har lärt mig i alla fall. Jag har en hög med CV:s som ska lämnas ut innan det blir försent, skolarbetet står mig upp i halsen nu när vi läser två kurser parallellt, det till trots att jag tycker att jag lägger ner mycket tid på att plugga! Men det tar ju aldrig sluuuuut?? Ska göra en ordentlig slutspurt på det ena arbetet idag och kryssa fingrarna för att det blir färdigt innan kvällen. Ibland får jag känslan av att jag inte äger mitt eget liv. Omvärlden säger åt mig vad jag ska göra och min uppgift är bara att göra det så bra som möjligt, och sedan se till att jag blir något vettigt i allt det där. Vet ni vad, jag tror bara att jag börjar bli sjukt skoltrött. Känner ingen känslan, den är återkommande varje år vid denna tidpunkt. Man vet att sommarlovet snart knackar på dörren, att det nu bara återstår en sista slutkläm för att nypa av detta läsåret. Då känns det och för sig mindre motiverande å veta att det som återstår är en B-uppsats. Urk, vad neg jag är. Jag är inte orolig för att det inte kommer att lösa sig, men lite sommar hade banne mig suttit bra nu.

Precis som de flesta (tror jag?) har jag märkt att jag har en del konstigheter för mig. Det är sådana där konstigheter som man aldrig kommer på när folk frågar om de existerar hos än, men förutom att jag älskar att toppsa öronen så blev jag medveten om idag att jag skrattar åt ordet ond? Det är ju inget ord som man vanligtvis skrattar åt för det har ju ingen positiv klang, men jag gör tydligen det. Tror att det beror på att ordet används i många roliga sammanhang i mitt liv...

Jag har även märkt att jag som oftast sätter farthållaren på 123 km/h på motorvägen. Varför då inte 125km/h? Jaa, men det är nog för att då vet jag att jag redan kör för fort, men jag kör inte så fort som 125 Km/h som siffermässigt låter lite extra fort. Jag är väl medveten om att de 2 km/h inte har en avgörande skilland för hastigheten och att 123 km/h är tillräckligt illa, men mentalt känns det bättre!

Så var det helg igen, sköna, sköna helg! Denna veckan har inimellanåt varit en riktig PMS-vecka för min del. Det har kanske inte märkts så mycket men jag har känt av del själv. Man känner sig som en fru R. agata inombords! Blir lätt irrriterad över saker som jag egentligen inte lägger så stort värde i, jag blir lite extra förbannad på mig själv på träningarna när allt inte går som jag tycker att det borde göra. Ja, det där lilla irritationsmonstret kliver ut och gör soppa i huvudet! Jag fullkomligt älskar (läs motsatsvis) denna tid som återkommer varje månad, och som kommer att återkomma många år till framöver!  Näää, jag brukar inte bli sur varje månad men ibland så... Annars säger man ju att rödhåriga har hett temperament, men överlag så anser jag nog att det är tvärtom, vi är ju helt sjukt glada, JÄMT?!...:D ? Men däremot när jag väl blir irriterad eller sur så kommer det nog över mig väldigt snabbt, vilket självklart har sina för och nackdelar för det gör att man lätt reagerar i affekt. Men näää, det händer nog inte så ofta... heheheheee...

Strax ska jag och Johnnyboy dra till Väla ooooooch SHOPPA! Mer shopping åt folket, det blir man lycklig av! (: I'm so shallow...

Junior och jag igår

Pantflaska är ju allas favvomat! Nam, naaam..


Ooh my...This is sooooo fun....

Men jag får inte tummen ur! Har några samtal jag skulle behöva ringa som aldrig blir av, skulle också behöva lämna in mitt CV inför sommaren men det har jag inte heller börjat med. Oooooh, jag brukar inte skjuta upp saker men nu har det bara inte hänt någonting! Det värsta är att denna veckan kan jag inte skylla på att jag inte haft tid, för det har jag. Kunde gjort det istället för att sitta här t.ex. Och snart ska jag till gymmet. Eller det säger jag, så går jag inte förrän efter 18 ändå, så är det smockfullt med människor som gör att man i princip får köa för att använda utrustningen! Usch, vad neg jag är, fast min känsla idag är inte neg. det har faktiskt varit en ganska bra dag! Lustigt. Det är troligtvis för att jag vet att jag snart måste ge mig ut i den #*#%%¤ kylan och traska till gymmet. Missta mig inte, jag gillar gymmet alltså, men inte kylan...! Men hörrni, imorgon är jag ledig på dagen, då ska jag få lite saker gjorda!

Här kommer lite töntbilder på mig. Älskar att tönta till det!

Huff, löpningen på slutet av träningen tog ut sin rätt. Den kändes så att säga! Joel gillar att plåga oss, speciellt nu inför kvalet. Vi behöver alla krafter vi kan samla på oss nu! Men nog om det, det är fortfarande ett tag kvar. Vi har som sagt två seriematcher kvar att ta oss an först!

Imorgon ska jag passa lillgrisen Junior igen! Yey! Tycker verkligen att det är asskoj att ta hand om honom (: Eftersom Johan och jag bor i lägenhet på högsta våningen, utan balkong så är djur inget alternativ för oss, annars hade jag jättegärna haft en katt åtminstone. Visst, man kan ha innekatt men jag tycker att vår lägenhet är snäppet för liten för det, så vi får vänta helt enkelt. Hursomhelst så är det i alla fall därför det är så kul att få ta hand om grisen ibland (; Kyyyl Jyyyl.

Btw så kollar jag på ett sexualkunskapsprogram på Svt1 just nu. Hehehe, alltid nyttigt att få lite update i hur barn blir till och så. Jag har ju ingen aning? Ok, det var ett skämt. Men för den som inte vet så är det ett väldigt bra och pedagogiskt program (; Det kommer efter Gynekologen från Askim på måndagar (ok, nu undrar ni vad det är för program jag kollar på, men det är faktiskt ganska bra...). Nää, nu måste jag duscha. Fryser som en bäver.

Köss



Och så lite drama på slutet....

Denna dagen började tidigt med ett tåg till Halmstad för plugg med gruppen. Kanske inte låter som det roligaste, men det spelar ingen roll, allt kunde varit roligt för mig idag för jag är bara så glad! Solen gör en alltid på bra humör och gårdagen gör känslan ännu bättre. Jag fullkomligt älskar de dagar då man känner sig tacksam över vissa val man har gjort i livet, den tillvaron man har just nu och jaa, att man känner sig allmänt glad! (: Efter i höstas har jag på riktigt fått lära mig att inte lägga så stor betydelse och mening i saker och ting och visst, det tar tid att vänja av ett i flera år invant mönster, men när jag nu väl lyckats komma på rätt spår känns allt så mycket enklare. Jag önskar att alla kunde få känna så ibland. Ni har förmodligen ingen aning vad jag snackar om men, men (: Hursomhelst så känns det väldigt bra just nu och det ger en kick av energi inför det som komma ska!

Godmorgon!
Ingen skola idag, vilket inneburit sovmorgon för mig. Men jag var uppe vid 9 ändå för det gick inte sova längre. Nu sitter jag i soffan, bloggar och lyssnar på Cornelis. För mig är han kungen lika mycket som Elvis varit det för många andra! Förbannat att han skulle gå och dö innan jag fick se honom live!

Nu ska jag koka lite kaffe och eftersom solen har bestämt sig för att skina idag så borde jag gå ut och gå sen! Behöver gå ur sladdret efter löpningen igår. Fick köra löpningen inne på ett rullband eftersom Gud bestämt sig för att öppna upp himlen och slänga ner sitt badvatten på oss hela dagen! Men, men bättre än inget alls och najs var det (; som alltid.

Ni får stå ut med den ljusa hyn (kan dock blända) och jaa, allt annat som är ljust med mig, typ allt.

Äntligen har jag tagit tag i det. Och bara känslan av att det kommer hända saker framöver gör att det redan nu, konstigt nog, känns lite lättare. Varför är man egentligen så rädd? varför dröjer det så? Jag tog detta beslut nu med förhoppningen om en förändring, men rädslan ligger nog i att det i slutändan bara kommer att vara jag, och så måste det ju vara. Jag längtar med fruktan tills den dagen kommer.

Det är inget annat än fint att vi människor föds med så många olika egenskaper, men det är också lustigt hur lätt det är att vända dessa mot sig? Det som är du försvinner i en önskan om att vara så mycket för allt och alla eller bara vara någon eller något annat . Vägen tillbaka blir svår. Huvudet vill explodera när man inser att det inte går att backa bandet. Till slut sitter man där och den största rädslan av alla är än själv och de begränsingar man skapar för sig.

Jag vet att trygghet är människans säkra kort för att må bra. Dit ska jag komma, det lovar jag mig själv.

Tur att jag är stark som fan (självklart bokstavligen också......) och tror på mig själv i detta! Så får man
faktiskt säga (: För jag menar, vem ska annars göra det?

Min humor kanske inte alltid är förståelig och jag klandrar ingen för det, men hur kul är inte detta?!
Hittade det på en utställning på stadsbibliteket i Halmstad. Älskar kamoufleringen, haha!!

Det är ett galet farande fram och tillbaka i mitt liv just nu. Ängelholm - Halmstad. Halmstad - Ängelholm.
Ängelholm - Helsingborg osv. Och så håller det på under de mest intensiva perioderna. Skola idag sen
hem, sen sponsorlopp i Helsingborg. Waaah... Visst, det finns alltid folk som har det värre, men om man
får klaga så gör det, det inte bättre för mig. DOCK är det självvalt och det funkar, men ibland blir det mycket
att planera!

Ja ja, sponsorlopp idag i alla fall och alla gjorde en riktigt bra insats! Tror t.o.m. att det var bättre än förra
året? ;O Jo, det tror jag.. (; Mer pengar till klubben! Typ.. Härligt att se att tränare Joel fick kämpa lite (;
Han egna ord när det är matchdags är att "ögonen ska brinna av vilja" och "vi spelar med hjärtat!". Hans ögon
brann inte idag, men hans hjärta gjorde, bokstavligen, hoho! Payback time kan vi säga! Galet förresten att
serien börjar nästa helg! Första matchen mot Farmen blir tuff. Blod, svett och förhoppningsvis inga tårar! Vi
är ganska bra på att kämpa så det ska nog få ett tuffare motstånd i år än förra året.

På tal om något helt annat. Har kollat den där nya kriminalserien i 3 delar som går på 4:an, Whitechapel.
Riktigt bra! Can't wait until tomorrow... Hepp, lite plugg nu hade inte suttit fel, eller?

Alltså jag har en sak med mig själv som är ganska jobbig, och det är när jag blir förbannad på
mig själv. För när jag blir förbannad på mig själv så börjar jag alltid gråta! Jaa, vi har alla våra
sätt att hantera när vi blir frustrerade eller förbannade, men just när jag blir förbannad på mig
själv pga en dålig insats osv. så kommer alltid tårarna. Det är faktiskt ganska irriterande vissa
gånger att det måste vara så. Jag får börja tejpa igen ögonen när det händer... Visst, det är väl
inte illa att ha nära till sina känslor, men hallå, någon måtta får det väl vara. Kanske föddes
med känsliga tårkanaler, vad vet jag ;P

Nehepp, nu ska jag laga mat! Magen behöver mättas efter dagens träning.

Var på väg ut för att gå på stan lite och handla snus, så hann jag bara ner till postfacket för att kolla
posten. Då hade jag fått ett paket från Nelly.se! Så jag rusade upp igen och öppnade paketet! (:
Där i låg klänningen jag beställde i måndags, tjoho! Hade tagit fel färg som jag trodde, men det gjorde
inget för denna var väldigt fin också! Sen satt den bra, eller bättre än jag trott i alla fall. Den är väldigt
bakelseaktig så jag körde ihop den med ett par svarta strumpbyxor, Converse och en jeansskjorta.
Perfa! Efter det skuttade jag ut på stan nöjd och glad (;


När jag skulle ut första gången

Tjaaa, alltså.. den har ju typ samma färg som min hud, lite så där grisrosa! hehehe. Och min bränna är
ju inte direkt jämn?! Got some to work with..

Förresten, till min oändliga besvikelse så är det inte alls sol här idag.. Tv4 vädret ljög! Och min mobil också
för den delen. Istället är det molnigt? Hmm.. Inte så kallt dock.