Han kallas Mr. Prestation
Vilken pissedag. Rent händelsemässigt har den väl egentligen inte varit så dålig men mentalt har det inte varit helt tillfredsställande. Jag kan gilla en viss grad av stress, när det händer mycket och vardagen blir ett pussel där varje bit ska placeras på sin rätta plats men den stressen innebär också att jag upplever att jag har kontroll. Den viktiga komponenten saknades idag, upplevd kontroll. Nästa vecka ska B-uppsatsen vara inne och efter handledningen idag var det nog bara jag av oss tre som hade lust att börja gråta! Walle säger "Men det här känns ju lungt" och jag tänker "LUNGT?!, vad fan är det jag har missat som känns lungt?!". Det kändes skönt att Walle hade den inställningen för det är precis den inställningen jag själv önskar att jag hade haft efter idag men det har jag inte och det är då, vid sånna här tillfällen jag förundras över hur olika tankegångarna kan vara hos människor, speciellt hos killar. Jag vet vad det är som gör att min ser ut som den gör och det är Mr. Prestation (som jag så fint kallar honom) som dyker upp när det minst passar, typ idag. Han orsakar stressen. I det sista har jag varit duktig på att kunna strypa honom, men inte idag. Han får bägaren att rinna över när jag som mest vill vara stark och uthållig sen förföljer han mig hela dagen och påverkar allt jag gör. Det är lustigt egentligen hur det minsta tappad tro på sig själv kan påverka prestationen, se bara på Svenska Hockeylandslaget i gårdagens final, usch det gick ruskigt snabbt ;P Ja, prestation alltså... Man måste kunna använda begreppet på rätt sätt så att det snarare än ångest skapar motivation hos än. Jag ligger väl mittimellan och har väl inte riktigt lärt mig hantera det än, låser mig, speciellt i på träningarna, hör vad andra säger att jag ska göra eller borde göra men jag låser mig. Men det är också en lång process att ändra ett många års invant mönster. Jag kan prestera, jag vet det, men det viktigaste är att det i utgångspunkten betyder något för mig själv och att insatsen jag gör är för min egen skull, sen om man kan göra så att andra kan glädjas på vägen av den insats man gjort så är det bara ett stort plus i kanten. För den med prestationsångest är det viktigt å förstå att man är något annat bakom alla sina prestationer. Det var det... Avslutar med lite glada bilder från Hembygdsparken med Sam och Johan igår.
Kommentarer
Trackback