Första träningen igår på 3 veckor där jag kunde delta till 100 % och det kändes ingenting i benet varken under eller efter träningen, skönt! Sen har jag tappat en gnutta snabbhet och kondis känner jag (andades som en flodhäst vid ett par utav övningarna) men kan och får det fortsätta kännas så här bra så tar det nog inte lång tid innan även det kommer till rätta igen. Så jag är glad! Sen är det ju otroligt vilka förväntningar man har på sig själv efter 3 veckor utan handboll! Jag tror att så fort jag går in på planen så ska allt fungera som det gjorde innan skadan, men så blir det ju sällan. I mitt hjärta så vet jag ju om det men ändå lägger jag min egen ribba högt upp i skyarna. Tur att man har kloka handbollskamrater som kan ta ner än på jorden igen och få mig att sänka mina egna krav på mig själv. Det är skönt att någon annan kan förstå åt än när man i stunden inte är kapabel att göra det själv, tack (: Det är en utav de fina sakerna med lagsport!

Hur som helst! Sedan tidigare har jag förberett en liten överraskning åt Johan idag, en sen födelsedagspresent som jag inte kunde ge förra helgen eftersom att vi var i stugan då! Han vet inget mer än att vi ska vara på stället kl. 15.00 idag och åka hem imorgon förmiddag (: Jag kan inte säga mer just nu här heller eftersom han läser alla inläggen men jag längtar i alla fall jätte mycket och jag hoppas att han tycker att det blir bra också! Men det tror jag... (:




Gammelfarfars namn ingraverat på ett fårhorn som jag och Johan fick av farmors bror när vi var på Färöarna förra sommaren! Arabo Henriksen var hans namn och tanken var att detta horn, som många andra horn, skulle göras i ordning så att man kan dricka snaps ur det! Man putsar upp hornet, häller i cement el. liknande sen sätter man ett snapsglas i hålet längst till höger på bilden. Populärt på The Faroes.