Vad förbannad jag blir på "feta" förare
Att köra bil på motorvägen fram och tillbaka från Halmstad, fram och tillbaka från Helsingborg är i sig inte speciellt intressant. Däremot finns det en och annan förare på vägen som är mer "intressanta", för att inte säga avskyvärt irriterande. I Norge finns en ganska bra synonym till cool och det är "fet", alltså samma ord som tjock men betyder i fallet då cool. Tycker det är ett ord som i mina öron bättre beskriver dessa irriterande bilförare. Och varför är de då så irriterande? Jo, det finns många anledningar till det. Dels för att de kommer i sina bokstavligen FETA bilar och tror att de är så jävla "feta", kör som idioter och tydligen äger vägen. Otippat att det oftast är Volvo, BMW och Mercedes? Nää... Men, nu kommer vi till det som gör mig mest irriterad: att de ligger så föööööööörbannat nära när man ligger i vänsterfilen!! Tack för att du håller två decimeters avstånd och ger mig en hel bil i ryggen om jag måste tvärnita! Min bil är din bil liksom, varsågod. Inte allt för sällan dyker onda tankar upp i mitt huvud vid dessa tillfällen, då jag tänker att det hade varit jäkligt gött att tvärbromsa och skylla på kaninen (ett rådjur eller en älg hade varit en alltför uppenbar lögn). Min skada är din skada, varsågod. Självfallet vill jag inte ha en bil i nacken men tanken är så skön att den nästan överväger det faktum att jag hade fått en kvaddad bil och en eventuell wiplash. Härligt av mig, eller hur........
Ok, jag ska berätta ett exempel från imorse där denna intima situation bilarna emellan uppstod och vad föraren i bilen bakom mig gör när jag visade mitt missnöje. HAN (ledsen att säga men faktum är att det oftast en han, provocerande eller ej) kör upp och ligger dessa få decimeter bakom mig, som jag över allt hatar. När jag väl lyckats ta mig förbi den långsammare lastbilen, som var anledningen till att jag låg i vänsterfilen, (det lät som en ursäkt för att jag låg i vänterfilen, men det var det inte) kör fetisföraren förbi mig (i en BMW, såklart), jag lyfter handen i en gest som skulle betyda "nödvändigt att ligga så nära, pucko!" typ... DÅ, då ler han den jäveln, ett grisigt översittarleende som i "ååh, var det en liten flicka som satt bakom ratten, hej hej...", sen vinkar han leende tillbaka till mig?? Vad vill du?? Tycker du att det var kul?? Det tyckte då fan inte jag. Sen kommer det "bästa"... När man sen väl svänger av på avfarten så hamnar man bakom miffot. LÖÖÖÖNT?! Lönt att fetköra, riskera ditt och någon annans liv för att inte ens tjäna 30 sekunder på det. Dunk i ryggen, det gjorde du bra din "feta" förare. Jag förstår precis vad skåningarna menar när de i den senaste undersökningen av Trafikverket (stämmer det?) anser att det mest irriterande i trafiken är de som inte håller avståndet. Jag är förmodligen inte Guds favorit i trafiken men avståndet det kan jag hålla.
Jag håller koll på er fetisförare
OV - Gustavsberg 25-17
Ja, ibland så funkar nog det klassiska uttrycket "tredje gången gilt" för igår tog vi hem en komfortabel seger mot stockholmslaget Gustavsberg. I ett par matcher nu har vi tappat vår stora ledning och slutet av dessa matcher har blivit en riktig rysare, men inte igår. Visst, vi dippar verkligen i prestationen in i mellanåt och under en lång period lyckas vi bara trycka dit en boll men vi tappar det inte. Mycket av det beror nog på att vi igår hade ett grymt försvarsspel (och målvaktsspel!) och flertalet mer än jag har nog en boll som sitter kvar på armen efter alla blockar vi gjorde! Sen har vi nog ett 20 tal avslut framåt som skulle suttit eller som borde varit mer genomarbetade, men det är ju också ett bevis på att vi ville mycket. Hursomhelst, det som vi 9-metare inte löste igår löste våra kanter åt oss! Katja och Leijon öste in mål och fick verkligen till det igår! Kul med tanke på at förra matchen inte var någon vidare "kant-match". Nu väntar en spelledig helg nästa vecka, då ska jag upp till stugan med Persson och senare på eftermiddagen anländer förhoppningsvis även Calle och Eddie! Så nu njuter jag av 2 poäng och längtar samtidigt grymt mycket till nästa helg!
Bilder från matchen
Kattklösaren i Gustavsberg?
Kolla på detta... För den som inte vet så skulle vi börja vågen från vänster.
Foto: Johan Freij
Regina
En favorit som legat på hyllan i mitt minne länge. Älskar när man påminns om låtar som man för ett tag glömt bort att de fanns.
Makrillo
Slö dag idag, mest har det blivit att springa trappa upp och trappa ner för att tömma och fylla på tvättmaskinen, samt att det slängts en och annan irritiation på en utav tanterna i trappen som är husets tvättstugenazi! "Glöm inte att städa efter er!", "Tömning av maskinen sker senast 21.00!", "Tomma tvättpulverkartonger slängs i egen sopsäck!" osv. osv. Aldrig är hon nöjd. Typiskt att vissa människor föds perfekta, tråkigt för oss andra menar jag... Ja, ja nog om henne! Johan hänger i Lindab Arena ikväll för att stötta Rögle, själv kom jag hem från kvällens träning för en stund sen. För det mesta är jag inte så hungrig efter träningarna men idag, oh my, skulle kunnat käkat en häst om jag hade stött på någon på vägen hem!! Så nu har jag stått där jag vanligtvis inte står så ofta, nämligen vid spisen och där hände det grejer vill jag lova! Pasta kokades, eeeh... ja, det var det. Körde min standard pasta, makrill i tomatsås, avocado och massa, massa peppar såklart! Goo uppladdning inför morgondagens match. Bra kolhydrater genom pastan, protein och bra fetter i makrillen samt bra och varierade fetter i avocadon. Perfekt! Som vår käre Milli hade sagt det hmhmhm (;. Match imorgon igen alltså. Äntligen är det dags för hemmamatch igen efter två helger i rad med långa resor till bortamatcherna. Så nu står vi alltså med båda fötterna på känd mark och känd publik på IH. Gustavsberg är de som gästar denna gången. Har ingen aning om vad de är för lag mer än det vi har gått igeom på dagens matchanalys. Kan inte minna mig om att jag mött dom någon gång tidigare ;P KUL och galet ska det i alla fall bli! I'm läängting a lot. Mycket stryk ska delas ut (;
16.00 startar matchen be there eller var fyrkantig!
Monday bloody monday
Då var vi här igen, måndag morgon. Själv startade jag dagen med att vara på gymmet 09.00 för att köra lite Core. Mornarna är bäst för då är det inte så djävulskt mycket folk! Mest pensionärer och de är inte så stökiga (: Senare idag är det dags för terminens första tenta för min del. Vet inte om jag är så förberedd som jag kanske borde vara men jag känner att jag har hyfsad koll på det. Om inte annat så lär det märkas när tentan kommer i retur! Har klarat mig utan omtenta hittills och det planerar jag att göra denna gången också (: Det största problemet är att tentan går under eftermiddagen denna gången. Som oftast går de mellan 09.15 - 14.00 men idag startar den först 15.30. Jobbigt med tanke på att träningen börjar när tentan slutar 19.30. Men min genomsnittstid på salstentorna brukar vara 2h och jag känner att denna tentan förmodligen kommer att ligga däromkring, så förhoppningsvis hinner jag till Hbg! Sicka problemos...
Btw så var jag och Johan (Katja igen?) på Ica Maxi igår, där hade de utförsäljning på filmer, ni vet den klassiska välj två för 99:-. Ofta är det mycket skit som säljs vid sånna tillfällen men denna gången fanns det faktiskt rrrrrriiiktigt mycket bra att välja mellan! Hittade två favoriter Lockstock and two smoking barrels samt Snatch. Dom ville jag självklart ha, men Johan tycker inte att Snatch är så bra så den fick jag vara utan... Istället fick det bli The Big Lebowski, vilket också är en väldigt bra film. Jaja så jag var väl nöjd då...
Surt sa räven om rönnbären
Match i helgen och trenden borta mot Stockholmslagen verkar sitta i. Blir sur bara av tanken på matchen då vi startar starkt och har ledningen enda till slutet då vi faller på målsnöret. Slutresultatet blev 29-28 till Nacka. Vi släpper till på slutet, Nacka får vittring och som vilket lag som helst på denna nivån så tar de den chansen och fajtas till the bitter end. Jag ska inte heller förringa att min egen insats var ganska blek under gårdagens match. Den kändes som varken eller, lite av en gråmus kan man faktiskt kalla mig. Hörs gör jag alltid men syntes gjorde jag desto mindre. Men en analys av min insats, vad jag gjorde, vad jag inte gjorde och vad jag kunde gjort bättre har jag redan gjort. Etfer vissa matcher blir den listan lång, efter andra blir den kortare, sån är idrotten och prestationen. I morgon börjar en ny vecka med nya träningstillfällen. Spark i röven och hoppa upp på hästen igen, finns inget annat hur jävla surt det än känns! I helgen möter vi ytterligare ett Stockholmslag i form av Gustavsberg och "fy sjutton tjejer" (som Katja skulle sagt det!) då ska det smälla! 3:e gången gilt eller hur?
Är hos Johans föräldrar så idag blir det inga "bilden matchar texten"- bilder, utan det blir lite höstinspiration à la Johan från Kopparhatten, igår.
Eller nähä, det blir visst inga bilder alls för datorn är på krigsstigen!!
Ett oväntat brev
Har ni tänkt på att man nästan aldrig får handskrivna brev nuförtiden? Väldigt tråkigt kan jag tycka eftersom att det känns mer autentiskt på något vis. Hur som helst så tömde jag brevlådan ganska sent idag och upptäckte då att jag fått just ett handskrivet brev från ett par utav våra gamla grannar utanför Eksjö där vi bodde innan. Marianne heter hustrun och hon hade skrivit ett brev och skickat med ett par fantastiska bilder! Vi bjöd in Marianne och Elon (som hennes man heter) till Skattegården på invigningsfest när vi var där sist. Då berättade vi historien om Täck-Ida som ska ha bott på det oinrädda vindsrummet på Skattegården. Hon var änka och hade dessutom ett litet barn. Familjen på Skattegården tog hand om Täck-Ida och lät henne bo hos dom. Hon kallades Täck-Ida av den enkla anledningen att hon var täckstickerska, hon sydde alltså täcken. Rummet ser förmodligen likadant ut idag som det gjorde när hon bodde där för över 100 år sedan. Häftigt! Elons farmor var vän med Täck-Ida och därför hade de en bild på henne som vi nu då fick. Den bilden ska jag ta med till Skattegården nästa gång jag åker dit och sätta den över den ena kaminen. Historia är hur grymt som helst, speciellt när man får ett ansikte på personen/personerna som historien handlar om!
Den andra bilden hon skickade var på mig och min storasyster. Jag sitter på en häst som tillhörde "Hästmannen". "Hästmannen" kallades han för att det gick en dokumentär om honom på SVT1 för ett tag sedan och hästarna var, förutom gården, allt han hade. En väldigt fin och rörande dokumentär. Den sändes nyligen igen i samband med SVT1:s "Böndernar tid på jorden" där flera dokumentärer om bönder sändes. "Hästmannen" eller Stig-Anders som han faktiskt heter, bodde väldigt nära den gård där jag växte upp. En jättegullig liten man med världens största skägg! Ett riktigt orginal. Sådana som det tyvärr inte finns allt för många av numera.
Skönt att modet kommit ikapp med tanke på att senapsgult är höstens färg!
Stig-Anders. I folkmun Hästmannen
Grannar
Rätt över vår gata bor det ett par grannar till oss som, jag har listat ut, måste vara träningsfreaks. De lägger sig typ vid 9 varje kväll, är uppe tidigt och går eller springer, har alltid på sig träningskläder när man möter dom osv. Det är inget fel med det eftersom att jag själv älskar träning i alla dess former, men problemet är att våra grannar gillar att träna i sovrummet. Öppet och synligt för alla! Förra gången det hände, förutom idag, stod jag och diskade (ska väl tillägga att vårt fönster i köket är beläget mitt emot deras sovrumsfönster) när jag plötligt ser killen iklädd endast ett par tajta blå boxershorts, stå och göra kissande hunden med rumpan vänd mot mig. Det var mörkt ute och han hade taklampan tänd i rummet så det var ju inte det att det var svårt att se honom?? Jag börjar asgarva men fortsätter att diska medan han fortsätter med sin kissande hund.
Idag stod jag och diskade igen när jag plötsligt ser en pilatesboll flyga i luften från samma lägenhet och samma rum, men denna gången är det tjejen. Har ingen aning om vad det är för övning att ligga på rygg på golvet och kasta en pilatesboll i luften. Jobbigt för armarna kanske... Hur som helst så var jag taskig nog att ta en bild! Har ingen aning om i fall det är tillåtet men å andra sidan så ser man inte hennes ansikte och det är inte så att man direkt kan gissa sig till vilken lägenhet det är. Hurtigt par det där i alla fall! Är mest glad om jag slipper att någon gång se dom praktisera sina övningar tillsammans ;O
Ingen kalendermänniska
Sanna mina ord, nu är skolan igång igen på allvar. Arbeten och tentor som flåsar en i nacken och som väntar på att bli skrivna och gjorda! Igår hade vi ett seminarie i Projektledning & Projektarbete, ett fiktivt byggprojekt var det vi hade skrapat ihop till. Kul så här i efterhand eftersom samtliga av oss är arbetsvetare i grunden som inte kan något om bygg (; Men, men det gick som det gick och vi fick ihop till en presentation i alla fall! Hehe. Hur som helst, på måndag är det tenta sen är det ytterligare ett arbete som ska in i ett annat ämne. Förutom det så börjar snart två nya kurser, de jag har längtar till! Arbetsrätt II och Personurval (rekrytering). Det är mycket att hålla reda på just nu och därför har jag sedan ett tag införskaffat den årliga kalendern för att planera skolåret. Tyvärr så är jag inte speciellt bra på att använda den här stackars kalendern... Det är roligt att fylla den med aktiviteter som ska utföras men sen kommer haken, man ska ju gärna komma ihåg och gärna titta efter vad man har fyllt den med också? ;P Störst nytta gör den dessutom när det ligget hemma och man själv är i skolan..!
Nog om det! Idag kommer Johan hem! Han har befunnit sig på övning hela veckan med specialistofficerarna. Det känns som en evighet sen jag mötte honom. Vi har inte hunnit med att ses så mycket i det sista då han jobbar på dagarna och jag tränar på kvällarna. Och förra helgen var vi i Boden och denna ska vi till Nacka (06.15!). Men vi hinner ses ikväll och vi hinner ses på söndag, alltid något (: Vi ska ut och äta i kväll sen blir det eventuellt hockey, om jag får någon biljett vill säga... Johan har ju årskort så för honom är det ju inga problem!
Vad mycket intressant jag skriver om idag. Sånt som alla vill veta... hmm..
Bodenbilder
Kollade igenom telefonen och insåg att jag inte lagt upp bilderna från Boden ännu. Tyvärr så blev de inte så bra då jag bara hade mobilen att fota med. Fick lite gliringar för att jag som "bloggare" inte hade kameran med mig men den glömde jag ju självklart hemma men efter helgens insats från min sida så kunde man väl inte vänta sig annat... I vanliga fall ligger den alltid i väskan redo för diverse händelser! Trodde att jag skulle få fota min första snö för denna säsongen när vi anlände på Kallax men icke. Det var till och med temperaturmässigt varmare i Boden än i Skåne. Vilken besvikelse för mig som hade bunkrat upp med pannband, vantar och halsduk! Men bara för att det var varmare där upp så ska ni inte tro att man hittade några skalbaggar och myror för det...! (Ok, det var ett internskämt)
Malmö Airport. Ekis "Nam, nam naaaaam, Keso är GOTT"
Vill man inte dela med sig så sätter man sig en bit ifrån...
Solstrålarna
Arlanda
Boooden!
Malin Winslet i "Kalix Älv" (med konstigt veck i rumpan)
På väg hem från Arlanda
Ok, do it again
Okeeej, innan jag börjar detta inlägget så måste jag förklara en del saker om mig själv så att folk där ute inte får fel uppfattning och tror att detta som jag ska berätta sker för jämnan, för det gör det ICKE. Men man kan väl simpelt sagt säga att helgen startade och slutade ganska slarvigt för egen del! I helgen hade vi som sagt världens längsta resa för att avverka 60 min handboll, vi for hela vägen upp till Boden och det är ju bara ca 150 mil! Ni hör ju själva, ingen blir ju riktigt vettig av att åka så långt med 16 andra crazy persons. Vad jag ville berätta om mig själv var i alla fall att jag annars är en ruskigt ordningssam person (? ehehe) i vanliga fall och jag KAN ta hand om mig själv, även om många tvivlar efter detta inlägget!! Men ok, här kommer min lista på helgens tabuer...
1. En halvtimme innan vi skulle samlas i Hbg märker Jessica Tindholm att hennes bankomatkort inte "finns". Nä, för det har hennes pojkvän i bilen på väg till hans jobb i Halmstad. Panikslagen ringer Jessica sin resekamrat Nathalie som är snäll och kör uppe Jessica till hennes svärföräldrar så att hon kan låna pengar utav dom. Kunde ju inte låna av laget eftersom att hon heeeelt nödvändigtvis var tvungen att köpa en parfym på flyplatsen.
2. Jessica Tindholm glömmer sin biljett på flyget från Sturup till Arlanda... Fixar bokningsnumret hos tränaren, går till informationen, missförstår henne och förstår därför inte varför jag inte får gå igenom till Gaten med bara bokningsnumret. Jessica får springa tillbaka till informationen som har stängt. Jessica låtsas inte om det och börjar ändå prata med tjejen där och får då informationen rätt i huvudet och springer över till SAS ansvariga för flighten som är snälla och skriver ut en ny biljett.
3. På vägen tillbaka till Stockholm - Malmö på Kallax flygplats i Luleå blir Jessica Tindholm utan sitt nya hårspray vid scanningen då hon har glömt att lägga över det i den andra väskan... Pengarna rätt i havet på den! Den trevliga kvinnan där frågade dock om jag ville gå tillbaka och checka in hårsprayet för att sedan komma tillbaka, men det var ju inte lönt. Sen fick jag en knäpp bild i huvudet av hur det hade sett ut om jag hade checkat in den: En egen TAG till endast hårsprayet, sen kommer ett hårspray utrullandes på bagagebandet, hehehe. Nä, så det blev inget med det! Hejdå hårsprayet var det bara...
4. När laget ska väl kommer till Arlanda och ska kliva på flyget till Sturup märker Jessica Tindholm att hon råkat spilla kaffe på stora delar av biljetten och då även på streckkoden som behövs för att kunna scanna biljetten och kliva på flyget. Lyckligtvis var Herren god och lät streckkoden fungera.
5. Jessica Tindholm landar i sängen 02.00 efter en låååååååååååång resa, kliver upp dagen efter för att ladda telefonen. Vad ser hon "INGEN LADDARE??!". Den glömde Jessica Tindholm på hotellet i Boden. Crap.
6. Jessica Tindholm försöker kämpa vidare med sitt miserabla liv och åker upp till banken för att ta ut de pengarna hon lånat av svärföräldrarna och ge tillbaka dom MEN när hon kommer till bankomaten så fungerar inte kortet för när hennes kära pojkvän har haft kortet så har det lyckats bli en defekt på det precis vid chippet. Något vasst eller kantigt föremål har tryckt till chippet så att automaten inte godtar det. För två sekunder där så ville Jessica Tindholms huvud explodera... Imorgon ska ett nytt kort beställas, det gamla ska kastas och pengar ska tas ut inne på banken så att Jessica Tindholm kan fortsätta leva veckan ut.
Ska väl egentligen inte, för min egen del, berätta att jag även sköt målvakten i huvudet under matchen och fick min första 2 min på det viset. Självklart var det inte meningen! Men jag har lite dåligt samvete att jag glömde gå bort och fråga hur det gick, men jag blev så ställd att jag bara gick och satte mig. Så du, ena målvakten i Boden, läser du detta (vilket förmodligen är 1 på 10 000 att du gör) så är jag ledsen för bollen i ansiktet!
Vilken galen match! Det ser ut som vi vann...
Vilken galen match! Det ser ut som vi vann men det blev lika efter att vi legat under med 3 bollar med fyra minuter kvar. Vi hämtade upp det i alla fall och slutresultatet blev 27-27! En grymt härlig poäng efter en lång, lång resa till Boden!
Rårakor Deluxe
För ett par veckor sedan gjorde ju jag och Nisse rårakor med bacon och blodpudding, nu verkar det som om Nisse har fått blodad tand på rårakor för nu lagar han det igen! Men denna gången lagar han efter ett recept där rårakorna innehåller diverse mer exclusive ingredienser och där tillbehöret ska vara gräddfil, charlottenlök och rom. Fint ska det vara på en fredag! Johan är och jobbar i vanlig ordning och ikväll efter att han har varit på hockeyn åker han till Skattegården, vårt sommarhus. Jag har fått tillsagt att inte kalla det stuga eller torp då alla som sett bild på det anser att det är för stort för att kallas stuga eller torp... Själv vet jag inte var den gränsen går men det luktar i alla fall torp inne i HUSET så då får det väl klassas som torp, enligt mig! (; Jag vill sjukt gärna åka dit också men jag vill ännu hellre spela match så jag får helt enkelt vänta tills vi får en spelfri helg!
Nu är det maaaaaaaaaat
Sjukaste, sjukaste, sjukaste blåmärket eve...
Sjukaste, sjukaste, sjukaste blåmärket ever! Ägare: Malin Kile
Banka gärna på min skalle
Idag trodde jag att jag skulle mista synen på ena ögat. Jag kom hem efter att ha handlat, lagade mat, snackade i telefon sen när jag började äta så börjar jag se "stjärnor" i nederkanten av mitt vänstra öga och det ville inte försvinna. Jag blev livrädd men försökte att inte stressa upp mig. Sakta men säkert så börjar också en huvudvärk smyga sig på och efter en stund började det värka riktigt ordentligt! Jag la mig ner på soffan och somnade en timme i hoppet om att det skulle gå över men vad händer då när jag vaknar? Jo det känns som om någon har slagit mig med 20 hammarslag i högra sidan av huvudet och jag ville bara avlida! Vilken smärta?! Jag som i vanliga fall i princip aldrig råkar ut för huvudvärk? Jag började ana att jag råkat ut för den ökända migränen men ringde mami (IVA-sjuksköterskan) för att få det bekräftat. Hon och två utav mina småsystrar har nämligen migränattacker titt som tätt och jobbigt nog så har jag varit lite kaxig för att det inte gått i arv till mig... Pff. Ett hårt slag i huvudet som staff fick jag för det!! Jag funderade länge på om jag skulle åka till träningen men efter 5h (!!) så började det lätta något. Så jag klev in på klubbstugan som en blek zoombie med huvan över huvudet och försökte fokusera på vad Joel berättade om motståndarlaget Boden som vi möter i helgen. Flertalet i laget tyckte inte att jag skulle träna men jag tänker så här, huvudvärk gör ju bara ont, värre kan det ju inte bli! Och faktum är att det kändes sjukt mycket bättre efter träningen. Thank God. Hädan efter kommer jag föralltid känna stort medlidande med dem som har migrän och hålla tummarna för mig själv att det bara berodde på att jag stressat en del i det sista! Ja, fyttifan det är ju helt brutalt vad ont det gör!! Trodde länge där att mina ögon skulle ploppa ut ur skallen och lämna huset!
Jahopp, som sagt vi åker till andra sidan världen på lördag för att spela en seriematch som ligger 190 mil bort, nämligen i Boden! Jag är sjukt taggad, inte bara för att vi ska spela match utan även för att det faktiskt ska bli kul att komma till Boden, flyga tillsammans med laget, bo på hotell och eventuellt se, för mig, årets första snö? Känns lite som när man åkte på SM men 88-laget när man var mindre (: Alltså inte att åka till Boden men att bo på hotell osv. Det var grymt längesen jag var i Boden och de gångerna jag har varit där har jag åkt nattåg längs östkusten hela vägen till Narvik i Norge. Då stannade man alltid i Boden en sväng för att få lite luft, eller för att röka om man nu ville det... not me. Men det är gött att slänga in en snus i friska luften också (; Denna matchen är jag uttagen som kant vilket är lite spännande för det är längesen jag spelade bara som kant. Jag är ju inte helt inne i rörelserna där men jag gillar att springa och kriga! Jag älskar att spela H9 men detta ska gå bra det med! Deras V6 kommer inte att få det lätt... Framåt ska jag bara jobba på att ta det lite lungt i avsluten från struten och komma upp ordentligt i upphoppet, så ska det nog gå bra.
Måndag (IGEN) och envisa tankar
Kan nästan inte förstå hur snabbt veckorna går. Ännu en helg har passerat och det lär väl gå lika snabbt tills nästa är här. Tanken på att det bara är 2 månader kvar till Julafton skrämmer mig lite, samtidigt tycker jag att det ska bli mysigt med snö och vintermörkret. Egentligen är jag inte så mycket för mörker men när snön ligger på backen så är det på något sätt annorlunda. Sen, efter att ha bott i Tromsö hos pappa där året består av över 6 månader med mörker så borde jag inte tycka att det är så farligt här nere. Här stiger åtminstone solen upp varje dag under vinterhalvåret (: Pratade med pappa i telefon igår och det hördes på honom att mörkertiden har kommit. Han lät inte jätte exalterad över att dagarna börjat bli så mörka. Just nu saknar jag pappa väldigt mycket, önskar att vi kunde bo närmare varandra, men samtidigt är jag glad att han bor i Tromsö för jag älskar Tromsö och jag älskar att han kan erbjuda oss även den delen av världen! Ju äldre jag blir desto mer märker jag hur lik jag är min pappa, inte bara utseendemässigt som alla säger utan även i personligheten. Men min pappa är väldigt klok så det ska jag väl vara glad över (; Förmodligen är det också därför vi kan vara så oense, just för att vi är så lika. Envisa så in märgen och den ena lägger sig inte utan att den andre gjort det först. Det rödhåriga i oss tar ut sin rätt med andra ord! Pappa är bäst, såklart <3 Jag är glad över att jag fått så mycket envishet utav honom, även om det många gånger inte är till ens fördel, men min envishet driver mig framåt och ju äldre jag blir ju mer inser jag att jag använder mig utav det. Jag har insett att man kan vara en bra människa men endå köra sitt eget race och bejaka sina egna intressen. När jag vill något väldigt mycket så låter jag det komma fram, förmodligen så blir jag också ganska jobbig men det bryr jag mig inte så mycket om. Har jag valt att stå på mig så får jag ju stå för det! Enormt känslofyllda, envisa rödhåriga monster typ... och det är ju kul! För det är ju en del av att var jag (:
Skönt att det syns hur MYCKET han verkligen vill krama mig! Pappsen...
Yesterday
Halv fem igår anlände jag till ett regn, sol, ruskigt Helsingborg, till Persson. Vi taggade bio och hon tyckte att det verkade vara en jäääättebra idé att gå ner till biografen (på andra sidan stan), det var ju så fint väder! -,- ....
Själv tyckte att det lät som en jättejobbig idé och hade inte alls någon lust, men eftersom att Persson är äldre så fick hon självfallet som hon ville. Så vi traskade i alla fall... och precis som jag trodde fick vi användning för le umbrella som låg i väskan. Ett ostabilt sådant och såklart var det jag som var tvungen att hålla i det. Klart att det där av blev en trevlig promenad för Persson!
Väl framme vid biografen så ringer Kile och säger att hon och hennes dadi också hade tänkt att gå och se filmen och undrar om vi kan fixa biljetter till dem också. Min första tanke var att nu har jag varit på bio med Kile och mamma Kile, nu ska jag gå på bio med Kile och pappa Kile, vilket borde bekräfta det faktum att Kile inte kan gå på bio utan föräldrars sällskap? Hur som helst, så fick det bli och vi lyckades fixa biljetter till dem också. Både Johanna och pappa Kile tyckte om filmen jättemycket, så kvällen fick ju anses vara väldigt lyckad! Extra lyckad blev den också för min del då Kile och hennes dadi körde oss hem sen för ute hade det hunnit bli mörkt, kallt och riktigt blåsigt. Jag frågade Persson om hon fortfarande tyckte att det var en bra idé att vi gick ner? Då påstod hon att hon planerat att Kile och hennes pappa skulle komma, vilket mer lät som en efterkonstruktion i mina öron...
Je, je nu är det bara ett par timmar kvar till matchsamlingen och jag funderar på vad jag mer ska stoppa i magen innan det är dags?
Farmor och jag på Sommaröya utanför Tromsö i påskas
Favorit i repris
Denna måndagen var lite extra ordinär på så vis att jag, Johan, Kile och mamma Kile gick på bio! Inget som händer varje måndag direkt ;P Hur som helst så var vi och såg Niceville, eller The Help som är den faktiska titeln på engelska. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig mer än att filmen handlade om 60-talets segregation i delstaten Mississippi, USA. 2,5 h senare när vi kliver ut från biografen så konstaterar vi allihop att det var definitivt den bästa filmen vi sett på väldigt länge! Eller ja, jag och Johan konstaterade det, men eftersom att jag och Kile tycker och tänker så lika i många fall så fick det inkludera henne också.
Nu är det i alla fall fredag och jag ska snart till Hbg för att hänga lite med Polis Persson. Vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på först, sen tipsade jag henne om Niceville såååååå nu ska jag vara så nördig och gå och sen den för en andra gång! (; Det är knäppt men jag längtar lite! Min favvokaratär i filmen är utan tvekan MARVELOUS Minny! Ok, marvelous la jag till själv men hon heter Minny... Hur skön som helst! Hon är ett ljus i den annars ganska sorgliga historien.
Well, well nu är det dags att fixa till trollutseendet lite och dra sig mot Hbg. Om inte annat så måste jag flytta bilen för 3:e gången idag. Ingenstans kan man stå gratis hela dagen i denna staden längre. Då krävs det att du har hus eller hyresrätt inkluderat parkering, vilket vi inte har... Därför fick vi en böter här om dagen på ett ställe där vi aldrig fått böter innan. Trist.
Vardagliga problemos
Efter många års kämpande har jag äntligen kommit in i ett varande vanemönster där jag nästan varje morgon vaknar klockan 08.00, utav mig själv får jag tillägga! Visst sen kanske jag inte növändigtvis kliver upp då utan tänk er en snoozning på 10 min gånger 30, sen är jag uppe. Nej, skämt å sido så brukar jag väl kliva upp alltifrån 08.30 till 09.00, vilket jag ändå anser är ganska tidigt. Kollar man ut genom fönstret så är det inte många själar som rör sig där ute i alla fall. Sen kanske den massrörelsen skedde en timme tidigare än mitt uppstigande, vad vet jag men jag måste ju ta och se det ur mitt perspektiv, hur världen ser ut varje morgon 08.30 för mig. Hursomhelst! NÄR man går upp så här "tidigt" så känns det ju väldigt bra och man kan klappa sig själv på axlen och ranka sig som morgonpigg, och det är ju kul! Men sen? Jo, jag brukar ju ta en morgonpromenad om vädret bjuder upp till det men faktum är att kontentan av att gå upp så tidigt alltid blir att du lägger dig på soffan efter frukosten, kollar på tv eller somnar om eftersom att majoriteten av alla människor där ute 1. Har gått till jobbet 2. Fortfarande sover 3. Gör precis som du, ligger på soffan. Plötsligt verkar det lönlöst att jag kämpat så länge med att komma upp tidigare på morgonen... Men, men här är jag nu i alla fall, frukosten ligger i magen och tandblekning står som nästa punkt på schemat. Alltså, det är lite jobbigt det där med blekningen. Tandköttet gör ont, det ilar gärna lite i tänderna och sen har en utav mina tandläkare varit så snäll och konstaterat att min emalj är gles. Vet ni vad som händer då? Jo men det vet jag... Då bleker det inte jämnt, inte ens nära jämnt. Så för mig krävs det några rundor till innan det ser liknar något som heter jämnt. Förmodligen så överdriver jag aningens nu men sanningen är inte långt där i från. Men jag menar va fan, gles emalj? Är det något gud inte gav mig så var det ett rätt i käften. Antagligen så har jag gjort allt som går att göra med en mun och tillbehörande tänder. Tandställning, operation, dra ut tänder, guldkedja i munnen (det var nog det häftigaste för då kände jag mig lite rik, tills jag insåg att jag inte skulle få behålla det själv...), tandställning igen, tapptänder = plasttänder osv, osv. Varför, VARFÖR måste jag även stå ut med gles emalj? Gles emalj betyder att skit lättare sugs upp av emaljen, så som snus, kaffe och rödvin etc. Jag kan ju nästan lika gärna sluta leva. Nu under blekningsperioden är dessa tre dessutom ett extra stort, big, fat NO NO "För bästa resultat" heter det... Jag kan ha slarvat med snusningen och kanske med ett par två, tre koppar kaffe men det var ett måste...
Nog snackat om saker som jag verkar otroligt bitter över! Oftast överdriver jag en aning (förutom när det gäller tänderna). Imorgon är det match hemma mot Rimbo, chansen kom tillslut och jag ska ta den och använda den som aldrig förr! 16.00 på IH i Helsingborg, be there för roligt kommer det att bli!
Frulleee! Proteinshake och nybakat bröd, nam nam! Sällan nog så har jag redan tagit en tugga på den ena mackan...
Ännu en dag i det produktiva tecknet (?)
Eller inte.. Vårt grupparbete i skolan går inte riktigt ut på det som grupparbete kanske är avsett för att göra, nämligen skriva, plugga och få ihop ett arbete. Alltså, vi har fått ihop ett arbete men helt seriöst så ägnade vi nog sammanlagt en halvtimme av dagens 5,5 h åt själva arbetet sen gick resten åt att prata! Fattar inte att det aldrig tar slut på samtalsämnen! Och det är ju så grymt kul! Det värsta är att jag har gått i samma klass som dessa tjejerna i över två år och inte lärt känna dom som nu, för jag har inte haft tid. Lite hemskt faktiskt för de är helt underbara och det är nästan (bara nästan) så att jag kan längta till att ha "grupparbete" nästa dag! DÅ är det inte illa. I sånna här tillfällen förstår man varför man vill lära känna nya människor, (eller nya och nya, lite halvgamla är ni ju) för det är ju wunderbar när det klickar så bra. Tumbs up för "grupparbete" denna gången.
Caroline P och Sofie. Dock var inte Sofie med idag. Förmodligen var det därför vi var så oproduktiva... eller...
Caroline K, tråkig ton på henne..
Många gånger ska man trilla av hästen...
Vad gör man? Försöker knyta näven, inte ge upp, tänka långsiktigt. Det är inte över ännu, men det är tungt... fruktansvärt omotiverande och tungt. Det bästa räcker inte till och det enda man kan göra är att kämpa ännu mer? Knyter näven ännu hårdare, vill inte ge upp men det är såå svårt att tänka långsiktigt. Riktigt svårt. 1 gång till, 2 gånger till, 3 gånger till? Hur ska man motivera sig och inte knäcka sig? "Var stark", jaa det var det ja. Just nu ger jag faan på att det ska gå, ge aldrig upp. Men då måste jag lyckas släcka det lilla fröet av oro som säger att jag inte ens kommer att stå ut ett 3:e nej. Wow... Neej, det är inte mitt liv, men det är en stor del av mitt liv det är också därför det blir så fruktansvärt jobbigt. Enormt mycket tid och energi går åt och skänks åt detta, det vore väl fan om man inte blir besviken. Vad gör jag annars här? Jag måste bara lyckas hålla viljan brinnande och plocka upp den dalande motivationen. Det måste funka. Vad är det man brukar säga? I'm not a quitter?
Bilder från dopet
Det var ett jättefint dop med de närmaste från både Tobbe och Charlottas familjer samt jag och Johan eftersom att Johan skulle vara gudfar. Själva dopet gick ganska fort egentligen, men sen satt vi kvar länge eftersom det bjöds på mat och fika (; Det blir bara några bilder och bara en eller två från själva cermonin efter som det ändå får anses vara ganska privat ;P
Stolt Gudfar (;
Dop
I somras fick Johan ett besked som han blev väldigt stolt över, nämligen att en utav hans bästa vänner ville att han skulle bli gudfar till deras andra barn Moa! Nu har dagen äntligen kommit och Johan har irrat sen i morse för att hitta den bästa doppresenten, han har köpt ny skjorta, rakat sig och allmänt piffat upp sig för att se ut som en representabel gudfar (; Jag känner Johan (tur är väl det eftersom att vi bor i hop) och jag tror att han kommer att passa som handen i handsken för detta. Han är klok och är bra på att ge goda råd så Moa kommer att växa upp med en stabil gubbe vid sin sida (;
Nu ska vi strax vara där, det märks på Johan, så det är väl bäst att jag ser till att bli färdig!