Kan nästan inte förstå hur snabbt veckorna går. Ännu en helg har passerat och det lär väl gå lika snabbt tills nästa är här. Tanken på att det bara är 2 månader kvar till Julafton skrämmer mig lite, samtidigt tycker jag att det ska bli mysigt med snö och vintermörkret. Egentligen är jag inte så mycket för mörker men när snön ligger på backen så är det på något sätt annorlunda. Sen, efter att ha bott i Tromsö hos pappa där året består av över 6 månader med mörker så borde jag inte tycka att det är så farligt här nere. Här stiger åtminstone solen upp varje dag under vinterhalvåret (: Pratade med pappa i telefon igår och det hördes på honom att mörkertiden har kommit. Han lät inte jätte exalterad över att dagarna börjat bli så mörka. Just nu saknar jag pappa väldigt mycket, önskar att vi kunde bo närmare varandra, men samtidigt är jag glad att han bor i Tromsö för jag älskar Tromsö och jag älskar att han kan erbjuda oss även den delen av världen! Ju äldre jag blir desto mer märker jag hur lik jag är min pappa, inte bara utseendemässigt som alla säger utan även i personligheten. Men min pappa är väldigt klok så det ska jag väl vara glad över (; Förmodligen är det också därför vi kan vara så oense, just för att vi är så lika. Envisa så in märgen och den ena lägger sig inte utan att den andre gjort det först. Det rödhåriga i oss tar ut sin rätt med andra ord! Pappa är bäst, såklart <3 Jag är glad över att jag fått så mycket envishet utav honom, även om det många gånger inte är till ens fördel, men min envishet driver mig framåt och ju äldre jag blir ju mer inser jag att jag använder mig utav det. Jag har insett att man kan vara en bra människa men endå köra sitt eget race och bejaka sina egna intressen. När jag vill något väldigt mycket så låter jag det komma fram, förmodligen så blir jag också ganska jobbig men det bryr jag mig inte så mycket om. Har jag valt att stå på mig så får jag ju stå för det! Enormt känslofyllda, envisa rödhåriga monster typ... och det är ju kul! För det är ju en del av att var jag (:



Skönt att det syns hur MYCKET han verkligen vill krama mig! Pappsen...