Ganska frekvent trillar Lokaltidningen Ängelholm ner i postlådan och helt ärligt så brukar den gå ganska snabbt till sopporna. Den är inte på något sätt dålig men jag tar mig helt enkelt aldrig tid att läsa den MEN idag gjorde jag faktiskt det och i första spalten på s. 2 av Nicole Blomstrand hittade jag en beskrivning av mig själv! Den handlade självfallet inte om mig utan reportern Nicole beskrev sig själv och de problem som kan uppstå när man i sin humor i använder sig av mycket ironi och satirer. När jag läste det så tänkte jag i alla fall att "Det ÄR ju precis sånn jag är!". Hon la orden i munnen på mig helt enkelt;

MIN IRONI KAN FÖRVILLA
Komik är en svår konst. Att utbrista "det här är riktigt roligt" innan man ska berätta en historia är lite som att skada sig själv med flit. Det är ju inte säkert att skämtet går hem. Och då står man där med skägget i brevlådan och känner sig om den tråkigaste människan i världen.

När jag försöker vara rolig (händer tyvärr ganska ofta) använder jag mig av ironi och satir. Men det går minsann inte alltid hem. Jag tycker att det är väldigt uppenbart att jag är ironisk men så verkar inte vara fallet. Många gånger får jag ett höjt ögonbryn istället för ett skratt. Då blossar det ordentligt om kinderna kan jag lova. Det går ju inte att förklara bort ett ironiskt skämt. Att säga "alltså det var bara på skoj haha" uppfattas alltid som en efterkonstruktion.

Det värsta är att jag inte kan låta bli att försöka. Det har blivit som en ovana, jag måste vara ironisk när ett passande tillfälle uppenbarar sig. Oavsett om jag känner den jag pratar med eller inte. Mina närmsta vänner och min familj har vant sig och kan lätt avgöra när jag är ironisk eller menar allvar. Och tydligen verkar de gilla min sorts humor. De har ju trots allt valt att fortsätta vara vän med mig under många år. Min familj har ju inte riktigt något val, med de skrattar i alla fall ofta med.

Problemet verkar ju således inte vara själva ironin. Problemet är att jag skämtar med människor som inte känner mig och som därmed ofta har svårt att avgöra om jag menar allvar eller inte. Men att lägga ironin åt sidan ser jag inte heller som en möjlighet. Utan den delen i min personlighet blir jag tråkig. De gånger det har blivit pinsamt istället för roligt är än så länge i minoritet och det känns där med okej.

Så skulle ni träffa mig någon gång framöver och tycker att jag säger något konstigt. Ja, ta det då med en nypa salt, jag är med all sannolikhet ironisk.

/Nicole Blomstrand


För min del, måste jag ju få tillägga då, handlar det inte om grodor i munnen som okontrollerbart plötsligt hoppar ut i de värst tänkbara stunder. Utan självfallet kan man, jag, kontrollera min ironi. Det passar sig minsann inte alltid men det ligger mig ändå varmt om hjärtat.

Hej hopp! Försöker ta nya tag idag efter en riktigt seg gårdag. Mörkret gör att jag automatiskt blir ybertrött på dagarna. Kan enkelt sova 2h mitt på dagen och ändå lyckas somna på kvällen. Nu kommer dom som känner mig förmodligen säga "men du är ju alltid trött, det har du alltid varit!", och ja, jag är naturligt väldigt trött av mig men tänk då hur det blir när mörkerhalvåret kommer? Trötthet dubbelt upp! Jag måste börja tvinga mig själv till att motstå frestelsen av att sova mitt på dagen ;P Igår blev det bara 40 min på soffan hemma hos Johans föräldrar men det vara snarare pga illamående än trötthet. Hur som helst, när det senare var dags för träning hade jag ruggigt svårt att komma igång! Kände mig som en sengångare utan redskapet som drar dom framåt, dvs. de gigantiska naglarna. Jag plockade upp Nathalie och körde likt en zombie till träningen, ni vet när man har kört nästan hela sträckan och plötsligt inser man att man inte kommer ihåg hur man kommit så långt? Kroppen går som om den vore inställd på autopilot. Väl nere på träningen kunde inte ens det faktum att Therese Wallter var och tränade oss/med oss göra att jag fick den där extra kicken energi som jag brukar få när hon är med. Jag försökte verkligen komma igång då min filosofi är att det först och främst är upp till varje individ att på träningen försöka rycka upp sig när man känner sig trött, sur, nere, hängig etc. (av den anledningen att jag, i den mån det går, vill undvika att sprida negativ engeri). Men, men denna gången fick jag känna mig besegrad. Mr Skalman i huvudet vann! När jag kom ut i omklädningsrummet ville jag bara lipa en liten, liten, liten skvätt av ingen anledning alls. Inte ens av den anledningen att jag nyligen gjort en medioker träning. Förmodligen typsikt tjejigt att börja gråta för att man inte har någonting att gråta över men ibland har man sånna dagar. Nu började jag visserligen inte gråta men hade någon sagt The magic word  "Hur är det?" som får alla tårkanaler i världen att öppna sig vid känsliga tillfällen så hade jag varit körd! Jaha ja, det blev ett jätte muntert inlägg detta! (: Men jag ville nog mest belysa det faktum att är OK att ha dagar som är skit in i mellanåt. Det är OK att börja gråta för ingenting (eller som i mitt fall, förmodligen av utmattning och trötthet). Att snora och hulka som en dinosaurie är ganska ibland skönt faktiskt. Turligt nog har vi förmånen att det alltid kommer en morgondag! (Åh, vad fint sagt av mig, mhm??)


Nu ska jag käka min andra frulle efter 1,5h på gymmet! Fil med fullkornsflingor, torkade bär, hasselnötter, honung (bra subsitut till socker!), russin och kanel. Nam nam! Förmodligen var jag lite trött idag också på gymmet, för när jag skulle gå och hämta vikter gäspade jag varav en gubbe säger "NÄMEN!! Vi ska väl inte vara trötta NU!", fail.

Idag vill jag ägna en värmande tanke åt en utav mina nära vänner från Eksjö som igår, tillsammans med många andra runt omkring henne, råkade ut för något som jag tror varje människa önskar slippa, att förlora en vän. Jag tänkte inte skriva mer nu, mer än att jag hoppas att du känner och vet om att det du har massor utav stöd <3

Lite Allsvensk handboll från helgens match mot Hellton hemma! Motståndet var definitivt tufft, precis som vi väntat oss. Vi fick i startskedet en riktigt lavett när Hellton efter 5 minuter hade tagit en 3-målsledning men någonstans där vaknar vi upp och ger oss in i matchen och spräcker nollan. Sen följer en löjligt jämn match resultatmässigt! Jobbigt, spännande och nervslitande! I halvlek stod det rättvist 12-12 och slutresultatet blev lika jämnt, nämligen 21-21. Jag tycker självfallet att vi skulle tagit hem matchen men det vill jag ju också alltid, helst (: Å andra sidan så känner en del utav mig att vi ska vara glada över den poäng vi fick med oss för vår statistik när det kommer till tekniska fel vill jag helst inte se. Har aldrig varit med om att vi slarvat så mycket någon match tidigare. Inget som sker med vilja såklart och bakom några utav de tekniska missarna ligger en från början bra tanke, men det är fruktansvärt frustrerande på plan och från bänken att inte kunna justera det svajiga och delvis krampaktiga anfallsspelet! Sen gör Hellton ett bra arbete bakåt men det gör också vi, vilken nog var räddningen för oss denna matchen. Hursomhelst så fick vi med oss en poäng, vilket jag är väldigt glad för! Vilket också betyder att vi avancerade ytterligare något i tabellen, yey! Inga matcher passerar felfria, så är det bara. Sen är vissa matcher mer felfyllda än de kanske borde vara men fler matcher kommer och det är ingen idé att göra en höna av en fjäder. Vi kommer igen på den fronten!

Mitt lår är förresten helt och fint vilket innebar att jag kunde vara med och spela igen! Så förrutom en poäng är jag sjukt glad för det! Nu håller jag tummarna för att det håller ihop resten av säsongen så att jag slipper en svajig "av och på" säsong... Hade varit skönt att slippa det!

 







Man kan nästan se hur det rör sig i huvudet på honom (;





Mattes uttryck beskriver ganska bra hur spelet såg ut vissa stunder

Yeeeah, DET var ett långt blogguppehåll. Men det är ok när man inte är en "riktig" bloggerska. Jag har inte tänkt att göra någon resumé på det som hänt sen jag bloggade sist utan det får komma i kommande inlägg. Inte för att det har hänt extremt mycket sen sist, kanske anledningen till bloggtorkan, men ett och annat roligt har faktiskt hänt. Hur som helst, idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det är dags att fixa det sista med mina händelsefulla tänder (!), vilket jag självfallet längtar till och är väldigt glad över att äntligen få gjort men det kommer att svida i byxfickan (sparkontot). Att fixa båda tänderna kostar nämligen 3200 kr!! Varför ska man bli vuxen, jag vill inte... Jo det vill jag, nu ljög jag. Jag vill bara inte att allt ska kosta så förbannat mycket bara för att man landat på 20+ sidan. Ångest. Kan man ha 23års åldersnoja? Det tror jag, för det hade jag redan när jag fyllde 20, vilket betyder att jag kommer få panik när jag fyller 25. Usch. Btw så lyckades jag riva upp muskelbristningen på baksida låret förra veckan. Enligt Joel ett tecken på att man börjar bli gammal, kroppen håller inte ihop längre. Tur i oturen så var det inte lika illa för sist men det blev ingen match för mig i helgen, men som den nörd jag är så följde jag med ändå. Det fanns ju faktiskt en ledig plats på tåget... Och det handlar inte bara om att avverka 60 min handboll i en stad far away (Eskilstuna denna gången) utan det handlar även om umgänge, det man gör tillsammans med laget på vägen. Jag är glad att jag följde med (mest för att jag slapp filma, då jag är en trollkarl så fixade jag en kopia på matchen via, you know, kontakter), man gör nytta som bänkslitare också! Speciellt om rösten går i högvarv 95% av matchen. Det sliter. Fick inte fram ett ljud när jag kom hem men det var det värt, vi vann ju!


Bilder med gänget från Skattegården för ett par helger sedan


Pelle hämtade oss på landet i sin HUMMER. Med helljuset på, på väg ner till stugan såg det ut som en scen ur "Jägarna"



Tog tag i mitt händiga jag och krattade grusgången ren från löv och grästussar.

För mindre än en vecka sen beställde jag hem (äntligen!) ett par vita Converse. Letade hela sommaren men då verkade det som om varenda butik i världen hade slut på just de vita. Fick i alla fall tips från my dear friend Heléne att de fanns till ett billigt pris på Spartoo.se. Gick man dessutom in på Rabatterat.nu så fick man 10% på det redan (enligt mig) billiga priset på skorna. Det bästa med Spartoo är att de har fri frakt och leverar skorna till din dörr. Det kallar jag bra service! Fick hem dom idag och allt som allt kostade det 495 :-, najs! Kanske är det jag som är seg med nätshoppandet som inte visste att de här sidorna fanns, men tyckte i alla fall att jag gjorde ett kap (:

Jaha mina vänner, då var det 1 Nov. idag. Vet inte vad jag ska tycka. Egentligen är det nog inte det faktum att det snart är jul som bekymrar mig, utan snarare att tiden flyger iväg! Nu börjar två nya 10 veckors kurser på högskolan, sen är det bannemig dags för C-uppsatsen, jösses. Egentligen är det inte så lång tid kvar innan det är dags att börja scanna av arbetsmarknaden för potentiella jobb. Vart ska jag börja? Vad vill jag göra? Vilka städer ska jag söka i? Tänk om jag inte får något jobb? Det är ännu ett tag kvar men de här tankarna har redan börjat ta plats i mitt huvud. Men det löser sig, det gör det som oftast, det måste det göra! Någon stackars arbetsgivare måste väl vilja ha mig hängande på kontoret? (;

Nog om det! Igår var det måndag vilket innebar träning med MMJ (muscle murder Jörgen) innan inneträningen. Jörgen är vår fystränare och håller först och främst i löpningen. Som ni hör på det kallenamn jag gett honom är det som oftast en gaaaaaaaaanska jobbig timme vi har med honom och inte allt för sällan känns benen som spagetti den första kvarten av inneträningen. Men samtidigt är det så jäkla gött för löpning är grymt kul! Big heart på det. Hursomhelst så är kroppen aningen mör idag men jag tänkte ta mig ner till gymmet och köra ett corepass med mig själv. Bålstabilitet med andra ord. Det kan man aldrig få för mycket av och i handboll liksom i många andra sporter är bålstabiliteten A & O. Centret av kroppen som håller upp allt annat dizzle-dazzle (: Efter det blir det plugg hela dagen lång innan det är dags för en ny handbollsträningen ikväll. 

Förresten så var det astråkigt att inte Rihanna kunde hålla sin konsert igår. Det var några stycken i laget som var där för att se henne (jag ville!) och det måste kännas bajs när man är så mentalt laddad för en konsert men så blåser det av det hela innan insläpp ;P Håller tummarna på att ni får pengarna tillbaka!

 

Från matchen i lördags. Kile som är en sann Iphonenörd kunde inte hantera min HTC. Jag började asgarva, sen gick det bara utför. Suddi sudd.