Hej hopp! Försöker ta nya tag idag efter en riktigt seg gårdag. Mörkret gör att jag automatiskt blir ybertrött på dagarna. Kan enkelt sova 2h mitt på dagen och ändå lyckas somna på kvällen. Nu kommer dom som känner mig förmodligen säga "men du är ju alltid trött, det har du alltid varit!", och ja, jag är naturligt väldigt trött av mig men tänk då hur det blir när mörkerhalvåret kommer? Trötthet dubbelt upp! Jag måste börja tvinga mig själv till att motstå frestelsen av att sova mitt på dagen ;P Igår blev det bara 40 min på soffan hemma hos Johans föräldrar men det vara snarare pga illamående än trötthet. Hur som helst, när det senare var dags för träning hade jag ruggigt svårt att komma igång! Kände mig som en sengångare utan redskapet som drar dom framåt, dvs. de gigantiska naglarna. Jag plockade upp Nathalie och körde likt en zombie till träningen, ni vet när man har kört nästan hela sträckan och plötsligt inser man att man inte kommer ihåg hur man kommit så långt? Kroppen går som om den vore inställd på autopilot. Väl nere på träningen kunde inte ens det faktum att Therese Wallter var och tränade oss/med oss göra att jag fick den där extra kicken energi som jag brukar få när hon är med. Jag försökte verkligen komma igång då min filosofi är att det först och främst är upp till varje individ att på träningen försöka rycka upp sig när man känner sig trött, sur, nere, hängig etc. (av den anledningen att jag, i den mån det går, vill undvika att sprida negativ engeri). Men, men denna gången fick jag känna mig besegrad. Mr Skalman i huvudet vann! När jag kom ut i omklädningsrummet ville jag bara lipa en liten, liten, liten skvätt av ingen anledning alls. Inte ens av den anledningen att jag nyligen gjort en medioker träning. Förmodligen typsikt tjejigt att börja gråta för att man inte har någonting att gråta över men ibland har man sånna dagar. Nu började jag visserligen inte gråta men hade någon sagt The magic word  "Hur är det?" som får alla tårkanaler i världen att öppna sig vid känsliga tillfällen så hade jag varit körd! Jaha ja, det blev ett jätte muntert inlägg detta! (: Men jag ville nog mest belysa det faktum att är OK att ha dagar som är skit in i mellanåt. Det är OK att börja gråta för ingenting (eller som i mitt fall, förmodligen av utmattning och trötthet). Att snora och hulka som en dinosaurie är ganska ibland skönt faktiskt. Turligt nog har vi förmånen att det alltid kommer en morgondag! (Åh, vad fint sagt av mig, mhm??)


Nu ska jag käka min andra frulle efter 1,5h på gymmet! Fil med fullkornsflingor, torkade bär, hasselnötter, honung (bra subsitut till socker!), russin och kanel. Nam nam! Förmodligen var jag lite trött idag också på gymmet, för när jag skulle gå och hämta vikter gäspade jag varav en gubbe säger "NÄMEN!! Vi ska väl inte vara trötta NU!", fail.