Jobbar sjukt mycket i dessa dagar, men på tisdag har jag en ledig dag, finally! Ska egentligen inte klaga för det är jag själv som är orsaken till att jag jobbar så mycket. Så går det när man har svårt att säga nej samtidigt som det är major personalbrist. Därför får bloggelibloggen bli lidande, i vanlig ordning... Men jag har inte gett upp! Framöver ska det förhoppningsvis bli bättre flyt i det, men just nu har jag faktiskt inte så mycket roligt att berätta. Och det roliga som händer på jobbet går under sekretess så det blir inge med det!

Tjo hopp

Om lite mer än en timme börjar veckans första pass av fem, eeeeett kvällspaaaass! Gillar min arbetsplats men det suger faktiskt lite för ikväll börjar säsongen igen. Hade varit fint att få åka ner och lira lite handboll igen efter nu fem veckors uppehåll, men men, jag får vänta tills imorgon! Ingen ville ha mitt kvällspass på en måndag, hmm... undrar varför... hehe. Hursomhelst så får det i alla fall bli egenträning ytterligare en dag innan jag också får kliva in på planen igen. Längtar självfallet efter att se alla igen (: Har knappt umgåtts med någon från laget under sommaren pga mucho jobb, resor m.m. Sen är det väl sunt att vara ifrån varandra lite åtminstone när vi ändå ses så sjukt mycket resten av året! Men, men imorgon smäller det igen!

Den här historian är lite lustig och jag tänker inte dra hela heller för det skulle ta en evighet. Min och Johans tanke var nog aldrig att vi skulle köpa ett sommarhus innan vi köper ett riktigt hus, men så trillar det in pärlor i ens liv in i mellan åt och man får en chans som inte går att kasta bort! I detta fallet tror jag att det var ödet. Det tror vår mäklare också (: Det hela blev hursomhelst en körig resa (dessutom var vi tvugna att ta ett snabbt beslut om vi ville vara med eller inte!) från hopp och lycka, till total uppgivenhet, till hopp igen. Efter en hel del om och men ansåg säljarna att vi, jag och Johan var de bästa köparna, vi var dom de hade letat efter. I historien ska tilläggas att säljarna har haft detta sommarhus sedan 1968, alltså i hela 43 år, så det är inte så svårt å tänka sig att det hela var en känslosam affär för dom.

Nu sitter vi i alla fall här. Ägare till Skattegården som byggdes runt 1740. Beläget ut på den väg där jag har växt upp. 3 km in till stan men ändå ute på landet. Stället är en idyll och jag får in i mellan åt nypa mig i armen för att påminna mig själv om att det nu är vårt! Det känns läskigt, vuxet (?) och samtidigt helt grymt att vi fått denna chansen. Mina förhoppningar är att vi liksom säljarna kommer ha det i minst 40 år (: Jag vill också ge min mamma en stor kyss för att hon hjälpt oss! <3





I uthuset finns både vedeldad bastu och dusch (:



Lägger inte ut alla bilder. Detta var ett litet smakprov (:

Foto: Mäklare, Roger Karlsson

När vi var i Eksjö förra veckan så körde vi en liten klassisk reunion med nästan alla tjejerna från den gamla goda tiden! Det blev på enklaste vis hos Alexandra med lite grillning och dricka. Grymt kul att se alla snygga chicks igen för det var verkligen längesen vi fick tillfälle att ses allihop. Emma och Malin fattades och de var saknade men vi hade kul anyway (: Johan fick inte följa med och tur var nog det för honom. Vi hade nämligen en hel del att uppdatera varandra om så snacket gick i ett! <3




Johanna (till höger) och jag råkade fint tajma att ha på oss samma klänning under kvällen, haha!

Hemskheter händer och ingen förstår varför. En man, en gärning och ett helt land stannar upp, stannar upp för att ta in, i ett försök att förstå det som precis har hänt. 

Det är nu Söta Bror får alla de sina och resten av Norden att förstå varför människan är i behov av varandra.

Det är nu jag själv tänker, den trots allt tillåtne tanken, att jag är glad att mina egna bor i norra delen av Norge och att de som faktiskt bor i Oslo är oskadda. Samtidigt ångrar jag denna tanke då denne i dessa dagar känns egoistisk i förhållande till alla de drabbade.  

Det är nu man som människa stirrar sig blind på den ondska en enda människa är kapabel att sätta i verk. Förståelsen för vad som bottnar sig i denna ondska minskar inte, men ökar definitivt inte heller. 

Det är nu det är fara för att det gamla ordspråket "ondska föder ondska" slår rot i många människors hjärtan, i brist på förståelse för det som hänt då inget rättfärdigar gärningen.

Det är nu samhället speglar hur skört livet är, hur snabbt vardagen kan förändras.

Men det är också nu i stunder som dessa, trots blödande hjärtan, man håller hårt om sina kära och älskar dem om möjligt ännu mer. Det är nu gamla tvister får sitt slut och ersätts av förlåtande. I stunder som denna är det viktigt att inte fördöma hela mänskligheten på grund av en mans gärning utan i stället se den styrka som växer hos varje individ. En gemensam önskan om något annat än ondska, hemskheter och sorg.

Den 22-07-2011 inträffade något som människan alltid kommer att minnas med sorg, men denna dag kommer även föralltid bli ett starkt minne av då ett helt folk enades.

Det är för mycket nerver i min kropp nu. Nästan så att jag vill explodera! Går och väntar på att telefonen ska ringa. Kanske vi inte får klarbesked idag heller... Hmm. Vem förutom den som är van hade kunnat ana att det kunde kännas så här?? Försöker koppla bort känslor jag känner för detta om nu slutbeskedet blir annat än det vi vill. Usch, man bildar sig för snabbt en bild i huvudet om hur saker och ting skulle kunna bli. Vila idag egentligen. Orkar inte sitta stilla så nu drar jag till gymmet. 

 

Som sagt, sommarjobbet startade för ett par veckor sedan och sen har det varit full rulle som inneburit en massa jobb. Skulle egentligen varit ledig denna helgen men tog två extra kvällpass. Likabra det. Johan har åkt i väg på den årliga fiskeveckan med Micke så jag är ensam hemma och då kan jag lika gärna jobba lite. Det klirrar bättre i kassan, plus att personalen där uppe är toppen (: Men, men imorgon är sista passet på nästan en och en halv vecka. Har en liten glipa i schemat där men det ska bli ganska skönt med lite ledigt och på tisdag åker vi upp till Eksjö. Första gången sen i julas? :S Sjukt hur fort tiden går... Det är ju redan juli månad?! Usch, jag kan nästan se hösten redan, blö... Nu måste jag börja göra mig för att springa till jobbet, men jag lovar att jobba på updaten här i le blog! Har verkligen inte orkat i det sista, men nu är nog lite nya krafter på väg (; 

Tjo tjim!

Bilder från lite kubbspel i måndags hos ett par vänner



Världens bästa Alva! Under kvällen lärde jag henne Kurragömma, gissa om Tobbe och Charlotta kommer att få gömma sig mycket i framtiden. Nya favvoleken! (;