Den här historian är lite lustig och jag tänker inte dra hela heller för det skulle ta en evighet. Min och Johans tanke var nog aldrig att vi skulle köpa ett sommarhus innan vi köper ett riktigt hus, men så trillar det in pärlor i ens liv in i mellan åt och man får en chans som inte går att kasta bort! I detta fallet tror jag att det var ödet. Det tror vår mäklare också (: Det hela blev hursomhelst en körig resa (dessutom var vi tvugna att ta ett snabbt beslut om vi ville vara med eller inte!) från hopp och lycka, till total uppgivenhet, till hopp igen. Efter en hel del om och men ansåg säljarna att vi, jag och Johan var de bästa köparna, vi var dom de hade letat efter. I historien ska tilläggas att säljarna har haft detta sommarhus sedan 1968, alltså i hela 43 år, så det är inte så svårt å tänka sig att det hela var en känslosam affär för dom.

Nu sitter vi i alla fall här. Ägare till Skattegården som byggdes runt 1740. Beläget ut på den väg där jag har växt upp. 3 km in till stan men ändå ute på landet. Stället är en idyll och jag får in i mellan åt nypa mig i armen för att påminna mig själv om att det nu är vårt! Det känns läskigt, vuxet (?) och samtidigt helt grymt att vi fått denna chansen. Mina förhoppningar är att vi liksom säljarna kommer ha det i minst 40 år (: Jag vill också ge min mamma en stor kyss för att hon hjälpt oss! <3





I uthuset finns både vedeldad bastu och dusch (:



Lägger inte ut alla bilder. Detta var ett litet smakprov (:

Foto: Mäklare, Roger Karlsson