Hemskheter händer och ingen förstår varför. En man, en gärning och ett helt land stannar upp, stannar upp för att ta in, i ett försök att förstå det som precis har hänt. 

Det är nu Söta Bror får alla de sina och resten av Norden att förstå varför människan är i behov av varandra.

Det är nu jag själv tänker, den trots allt tillåtne tanken, att jag är glad att mina egna bor i norra delen av Norge och att de som faktiskt bor i Oslo är oskadda. Samtidigt ångrar jag denna tanke då denne i dessa dagar känns egoistisk i förhållande till alla de drabbade.  

Det är nu man som människa stirrar sig blind på den ondska en enda människa är kapabel att sätta i verk. Förståelsen för vad som bottnar sig i denna ondska minskar inte, men ökar definitivt inte heller. 

Det är nu det är fara för att det gamla ordspråket "ondska föder ondska" slår rot i många människors hjärtan, i brist på förståelse för det som hänt då inget rättfärdigar gärningen.

Det är nu samhället speglar hur skört livet är, hur snabbt vardagen kan förändras.

Men det är också nu i stunder som dessa, trots blödande hjärtan, man håller hårt om sina kära och älskar dem om möjligt ännu mer. Det är nu gamla tvister får sitt slut och ersätts av förlåtande. I stunder som denna är det viktigt att inte fördöma hela mänskligheten på grund av en mans gärning utan i stället se den styrka som växer hos varje individ. En gemensam önskan om något annat än ondska, hemskheter och sorg.

Den 22-07-2011 inträffade något som människan alltid kommer att minnas med sorg, men denna dag kommer även föralltid bli ett starkt minne av då ett helt folk enades.