Kollade igenom telefonen och insåg att jag inte lagt upp bilderna från Boden ännu. Tyvärr så blev de inte så bra då jag bara hade mobilen att fota med. Fick lite gliringar för att jag som "bloggare" inte hade kameran med mig men den glömde jag ju självklart hemma men efter helgens insats från min sida så kunde man väl inte vänta sig annat... I vanliga fall ligger den alltid i väskan redo för diverse händelser! Trodde att jag skulle få fota min första snö för denna säsongen när vi anlände på Kallax men icke. Det var till och med temperaturmässigt varmare i Boden än i Skåne. Vilken besvikelse för mig som hade bunkrat upp med pannband, vantar och halsduk! Men bara för att det var varmare där upp så ska ni inte tro att man hittade några skalbaggar och myror för det...! (Ok, det var ett internskämt)


Malmö Airport. Ekis "Nam, nam naaaaam, Keso är GOTT"


Vill man inte dela med sig så sätter man sig en bit ifrån...



Solstrålarna


Arlanda

Boooden!


Malin Winslet i "Kalix Älv" (med konstigt veck i rumpan)


På väg hem från Arlanda

Då var vi äntligeeeeeeeeeeeeen igång!! Allsvenskan startade för oss i och med mötet med Tyresö hemma idag och jag är sjukt nöjd, glad och STOLT över vår seger! För min del blev det återigen på skadebänken men vad tusan, jag är lika nöjd för det för tjejerna gjorde en awsome insats idag! Och faktiskt så vill jag säga att "skadebänken" gjorde det också (: Så jag är stolt över er med! Jag orkar faktiskt inte skriva så mycket mer om själva matchen mer än att resultatet blev 30 -16 och att det definitivt var en skön start på vår ännu långa resa genom Allsvenskan! Idag vill jag bara vara glad! Allt som kunde varit bättre lämnar jag till morgondagen för då börjar vi om igen!

 






Heheheheee, Matte och Joel alltså...








Kvällens absolut snyggaste duo, JP & Bella!

Så var vi äntligen framme vid sista matchen, Kärra! Känns som att det aldrig tar slut när man bloggar :P Så det får bli en kortis! Även här gjorde vi en bra insats men nu började benen verkligen ta emot så spelet gick bitivis lite långsamt och hemlöpet var riktigt tungt på slutet men, men i seriemötet blir det andra bullar för då har vi laddat om med nya fräscha krafter (: Resultatet blev 37-28 (väldigt mycket mål?). Sammanfattningsvis blev det en rolig och lärorik helg, även för mig på bänken (; Om inte annat så fick jag utnyttja min "vackra" röst... Skrek som ett freak som vanligt och då blir man lite schleten på stämbanden, men man måste ju bidra med det man kan när man inte kan spela (:




inte helt lycklig över att få en kamera upptryckt i ansiktet...

Tog en liten paus efter de andra tre inlägget om helgen (: Det tar tid att skriva och fixa med alla bilder så jag hann bli aningen trött i ögat! Men nu kommer resten... Tredje matchen i helgen var mot BK Heid med landslagsmeriterade Annika Wiel Fredén på högerkanten, en jäkel på att springa. Det märktes att vi började bli riktigt trötta i benen och det började bli tungt att springa hem i försvaret men trots det så lyckas vi prestera bra handboll i sin helhet. Klassskillanden ska ju finnas där, annars hade det varit märkligt! Det gör ju också att vi lättare kan se våra egna brister och vad vi behöver träna på. Slutresultatet blev 40-21 men jag satt länge och hoppades på att de inte skulle få in den sista bollen upp till 40 c(: Fasen också...

Andra dagen, frukost 08.30 sen var det dags för två matcher, första mot Önnered andra mot BK Heid. Som skadad får man roliga uppgifter till exempel som att filma matchen. I Önnered var det min tur att filma, vilket jag gjorde med glädje... ;P Näädå, det blev ganska trevligt för jag fick sällskap en gammal man som också filmade så jag behövde inte känna mig ensam. Han, stackarn, hade t.o.m med sig en tv som han kopplade in till kameran så att han skulle se vad han filmade, hehehe (; Jeje, matchen gick i alla fall bra och efter att ha blivit kallade bonnalag av några i Önnereds publik för att ha förlorat med 20 mot Sävehof, fick vi revansch och vann med 29-22.


Trött Kile en tidig morgon i September...









Schletna tjejer efter matchen



Födda ur samma ägg??

Under helgen bodde vi på Kvibergs vandrarhem och stugby i Partille, gamla regementet Lv6. Vi fick bo i stugorna som var riktigt fina och fräscha! I liked (jag var nog den enda som inte varit där kändes det som). Det är alltid gött att åka på läger när sovstället är bra (: Sen var det vissa som sov mindre bra under sista natten.....


Som för det mesta så var favvoFreja på plats!

Vissa trodde att vi var på konferensresa


Mimmi "tappa brallan" Andersson








TJ-ockis i stort behov av att spela nya favoriten WordFeud

Då var försäsongens sista läger avklarat, denna gången i Götet! Under helgen hade vi fyra tuffa matcher där vi mötte de två elitserielagen Sävehof och BK Heid samt de två Allsvenska lagen Önnered och Kärra. Sävehof mötte vi i första matchen och som väntat var det ett galet bra motstånd där tempot var så snabbt att jag ibland knappt hann blinka innan det blev mål. Resultatet blev 37-17 men, men så är det också Sveriges bästa motstånd på damsidan, så i sin helhet gjorde vi en riktigt bra match. Som Mats så fint skrev på hemsidan så var det inte ens alla lagen i elitserien förra säsongen som lyckades få in 17 bollar på dom. Hursomhelst så är det i grund och botten alltid prestationen som är avgörande och på den biten tror jag att vi alla är nöjda! Fy skam att jag inte kunde spela med tanke på hur mycket jag hade sett fram emot det ;P Det hade varit sköj!



Jessie nr.2 joinade skadebänken med mig och Lindsey











Jag är varken lika duktig som Johan på att ta bilder eller har en lika bra kamera så kvalitén är som den är ;P

I helgen har OV dam varit på socialt läger i Ystad, en utav Joels topp 3 på bästa städer i Sverige! Vi åkte tidigt lördag morgon och redan vid 10.30 var det match mot elitserielaget Irsta Västerås. Vi gjorde faktiskt en riktigt bra insats och tog ledningen med några bollar i första halvlek vilket nog skapade en del frustration hos Irsta. Andra halvlek lyckades vi inte riktigt hålla uppe samma kvalité och Irsta kom tillbaka efter några snabba bollar, så slutresultatet blev 20-27 till Irsta. Resultatet är inte illa och jag tror att majoriteten av oss var väldigt nöjda med matchen!

Efter detta bar det av till Mr. Bigs residence där vi skulle tillbringa natten. Vi var sedan tidigare indelade i olika grupper där varje grupp fått i uppgift att ordna mat. Vår grupp hade lunchen och om jag får säga det själv så blev det en högklassig insats från vår sida (; VILKEN lunch! Den som inte kände sig mätt och lycklig som en kanariefågel efteråt kan komma till mig så tar vi ett privat samtal på tu man hand..... Eftersom även fjäsk stod på listan (a weekend in heaven för tränarna) så var det ju tvunget att bli något extra för tränarna.



Se så söt och lycklig han ser ut över vår överraskning! (Tävlingen är ju inte avgjord än så fjäsket gäller fortfarande right?)

Idag klev jag upp, sliten som få, chinese eyesen var på plats och min kropp värkte. Men så var det ju en sista match kvar, kanske den tuffaste av dom alla. Mina ögonlock har aldrig känts så tunga och jag trodde att uppvärmningen skulle bli jobbigare än värst, men efter en kaffe och lite kackel i omklädningsrummet så började jag komma igång igen. Min kropp är lite lustig, i vanliga fall brukar man bli mer och mer sliten ju fler matcher man spelar fast jag har nästan tvärt om, ju fler matcher jag spelar desto mer ork upplever jag att jag har under matchen. Sen betyder det inte alltid att prestationen blir bättre men just orken brukar kännas bättre. Därför gillar jag turneringar med många matcher! Jag antar att jag börjar bli gammal så det tar ett par dagar för kroppen att värma upp... Hursomhelst... matchen. Vi svajade precis som i de andra matcherna, men det är anfallet vi tappar mest i. Försvaret känns stabilt och var inimellanåt ganska grymt om jag får säga det (: Men vi orkar nog inte lika mycket (ÄNNU) och tappar därför fokus. Bitvis är det bra, bitvis är det... mindre bra. Tyvärr så rann det iväg endel i dag (även om det inte kändes så) och resultatet slutade på 31-16 till Eslöv ;P

Sammanfattningsvis så har det varit en bra och lärorik helg! Personligen så känner jag inte så mycket för resultaten i sig (kanske lite sista matchen eftersom det rann iväg så mkt) utan känner snarare att prestationen kunde varit bättre in imellanåt. Man kan förlora med några bollar och ändå kan det kännas som en vinst för man vet att man har gjort sitt yttersta. Samtidigt kan man vinna med några bollar och vinsten kännas som en förlust för prestationen var dålig. Oavsett så tror jag att vi plockat med oss en drös med viktiga punkter som vi insett att vi behöver jobba med inför seriestarten och det är ju gött! Snart börjar ju det roliga (:


Vår andra sötnos i laget! Har en äkta känsla av att han kommer att bli vänsterhänt


Jag försökte hålla undan jätten Wiberg med en arm, men ack vilket misstag. Jag fick hänga mig på henne istället. Det hjälpte nästan...







Oh my... någon har dött!

Som ni förstår är det mycket handboll just nu och det kan aldrig vara fel (; Denna helgen har fre-sön gått åt att spela en miniturnering i Höör mot tre av Skånes Elitserielag. Vi visste att det skulle bli råtufft och vi fick kämpa ordentligt! I fredags mötte vi H43 Lundagård och inledde matchen hyffsat bra och hade ledningen ett par gånger, sen svajar det lite och vi tappar periodvis vårt spel och vår energi. Men slutresultatet blev inte skamligt utan slutade på 30-23 till H43. Har tyvärr inga bilder från denna matchen så det får bli från de andra två!

I lördags mötte vi elitserienykomlingarna H65 Höör och här inledde vi med ett starkt försvar men tyvärr lite målfattigt i första halvlek ;P Likadant i denna matchen så svänger vi ganska mycket i vår prestation men vi lyckas hämta upp det i mitten på andra halvlek och förlorar tillslut med endast en boll, 18-17. Under matchen hände dock en jättetråkig sak. En utav våra kantspelare slet sitt korsband i en situation med en annan spelare. Jag gjorde det själv för några år sedan och vet hur frustrerad och ledsen man blir när man i samma stund blir medveten att man inte kommer kunna hålla på med en utav de saker man älskar mest, men du är stark och envis Jessi och du kommer klara dig igenom detta och när du kommer tillbaka du att vara starkare och bättre än någonsin!

Säsongen startade för ett par veckor sedan och förra helgen hade vi redan vår första träningsmatch mot det danska laget Ajax som spelar i motsvarande serie till Allsvenskan. Det blev en grymt jämn match och min åsikt är att vilket som helst utav lagen kunde vunnit men nu blev det tyvärr en enbollsförlust för vår del ;P 23-24 blev slutresultatet. Själv kunde jag inte vara med pga lite problem med axeln så jag fick ta sekreteriatet istället, där man i vanliga fall ska vara neutral inför matchen, ehehe... men inte jag! Jag är nog född till att ropa och skrika. Tur att man aldrig blir trött på sin egen röst! (??) Men jag kan inte låta bli... Hursomhelst, tjejerna gjorde överlag en riktigt bra prestation så jag känner mig stolt, trots att vi blev snuvade på vinsten (eller lika) i slutskedet!

Blev inte så många bilder denna matchen för vår käre fotograf tyckte det var så spännande att han glömde fotandet...





En av våra favvomaskotar! Coolaste tjejen i stan (;

Under tisdag och onsdag förra veckan var beachhandbollen fortfarande igång dock på sin slutspurt. Några tjejer i laget hade i uppgift genom sin skola att döma och sitta i sekreteriat men det var inte så många som dök upp för att säga så. Så som den snälla själ man är ställde jag upp med att döma. Släpade dessutom med mig Persson ner ena dagen så hon fick sitta i sekreteriat, mähä. Det var riktigt längesen jag dömde så jag var faktiskt sjukt nervös, men efter ett par matcher så började det komma tillbaka. Det gäller bara att inte tveka på sitt beslut när det väl är blåst i pipan (: Slutar dock aldrig förvånas över hur unga, unga spelare, deras tränare och allt för ofta föräldrarna har en förmåga att bete sig grymt illa. Mest förbannad blir jag på tränare och föräldrar. Vad hände med att agera god förebild för sina spelare? En sport handlar aldrig om liv och död som man får intrycket av att vissa stundtals verkar tro. Usch.

 
I bakgrunden åker isbrytaren Atle ut på nya uppdrag i ishavet.

Här kommer några bilder från träningsmatchen mot Team Eslöv igår. På grund av sjukdom hade vi ingen målvakt så vi fick låna Eslövs Maria i första halvlek. Första halvlek gick väl helt ok. Eslöv ledde med 10-9 i paus men sen i andra rann det iväg lite, till deras fördel. Slutresultatet blev 21-14 så vi lyckades med andra ord inte prestera så mycket i målväg i andra, men men, vi ser det som en erfarenhet rikare!

Tanken var att vi skulle åkt runt 11 på lördagförmiddagen men eftersom Malin alltid tar lite extra schampoo i duschen så var de inte i Ängelholm förrän 12. Inte för att vi hade bråttom men vi skulle ju handla mat också! Ehe. Mat. Det blev en kakrunda med kakor i alla dess former uppe på Brännborns här i stan istället, mämämää (; Sen rullade vi i alla fall iväg mot Göteborg och helgens SM finaler. Väl framme behövde vi en parkeringsplats och det var inte det lättaste när det kändes som halva Sverige var i stan! Efter några rundor hittade vi i alla fall en på Heden och den fick vi efter att ha stått å väntat en halvtimme på att en barnfamilj skulle lasta in ungar och tillbehör i bilen. Efter det försökte jag pedagogiskt förklara för Sofie och Malin varför de inte skulle skaffa barn för tidigt och om de nu förstod en del av innebörden med det! Skämt å sido. När pengarna låg i automaten och lappen i bilen så gick vi och satte oss på ett ställe nära Skandinavium och checkade in handbollseliten som gick förbi, gammal som ung. Jag undrar om Staffan Olsson fortfarande tror att det betyder otur om han skulle klippa av sitt hår...




Chaufförbyte! Malin lämnade över ansvaret till Sofie inne i stan och jag förstår henne... Jag vill inte ens nämna min sista körning i Gbg efter att ha haft körtkort i ca en månad...



Heheheheee...

Mjaa uppmaningen från arrangörernas sida att publikum bör dyka upp runt 15.00 för att slippa köa var väl lite kryddat. När klockan var halv i fyra var det fortfarande ganska folktomt på läktarna, men sen så! Sen fylldes det sakta men säkert på. Tycker det är lite trist att det alltid är mer folk på herrmatchen än på damernas. Synd när det till skillnad från herrarna faktiskt var dammatchen som bjöd på spänning och kamp. Men, men man kan väl inte kalla 8000 för lite folk men det märks endå en viss skillnad på trycket i hallen i de två matcherna. Sen tycker jag dock att Eslövsklacken förtjänar en stor eloge för att det var så sjukt många som kom och hejade fram sitt lag! Självklart kul för Sävehof att de tog det igen men det hade varit roligt om den trenden också kunde brytas? Men vem vet vad som händer nästa säsong när ett par nyckelspelare lämnar Sävehof och Lugi rustar upp med ett par i stället? Spännande!

Efter matcherna gick vi och käkade på en Thairestaurang som tydligen är Malins stamkundställe när hon är i Gbg (vi var även där under Partille cup) så det fick det bli! Man väljer allt tillbehör själv sen wokar de det åt dig på ett par minuter, nam, nam! Efter maten gick vi till en pub, Lilla London, satt och snackade och Julia som var för ung för att beställa dricka åt godis, hehe (; När Malin, Sofie och Julia, som skulle spela skol SM dagen efter, åkt hem stannade Jessica och jag kvar med våra nya vänner vi hittade för kvällen, en skåning, hans flickvän och vänner, grymt trevliga och de gjorde vår kväll (; Dagen efter kravlade vi oss upp och drog för att kolla på ett par utav tjejernas matcher i skol SM, sen körde jag och Jessica hemåt, eller hon körde för jag somnade direkt. Trevlig sällskap för Jessica med andra ord!

















En lite besviken Ida efter finalen


Fast efter allt så är SM två inte så dåligt ändå (:

Herrarnas match. Vi gick när det var 10 min kvar, det var så spännande att vi inte kunde stanna så vi gick samtidigt som flertalet GUIF supporters...

Wow, vart ska jag börja? Har gått hela dagen och funderat på vad jag ska skriva i detta inlägg om söndagens säkrade biljett till Allsvenskan. Det har blivit en mental krock dessa dagar efter matchen. All lycka och glädje som stormade i kroppen möttes på måndag morgon plötsligt av skola och vardagen. Hur skulle man kunna hålla sig fokuserad på föreläsningen?? Helst av allt hade jag bara velat ställa mig i mitten av skolan och berätta för alla om vår insats och om den eufori jag kände i kroppen! Istället fick jag sitta stilla i 3 timmar och lyssna på en monoton föreläsare (som säkert är bra egentligen men inte då!). Dessutom luktade jag skunk för parfymen dolde inte söndagkvällens champangebad så väl som jag önskat! Fyttifan, jag luktade verkligen surt. Ja, det blev i alla fall en stor kontrast till söndagen.

Vad ska jag nu säga om matchen då...? Återigen gjorde vi det vi var där för att göra, men denna gången gjorde vi det från start. Vi gick in stenhårt mot ett Skara, som även de kämpade hårt hela matchen igenom, men det räckte inte för dem och det är jag inte ledsen för. Man kan ju inte ljuga! (: Vi skapade oss tidigt ett försprång som höll matchen ut och vi vann med 10 bollar igen. Det är så skönt... Och så kommer vi till publiken, ingen gör det som ni! Vår klack gjorde nästintill halva jobbet för oss, för de skapade en stämning som kunde lyft den mest nedstämda människa. Jag skulle vilja citera Skaras Frida Mörk i radiointervjun med SR P4 Skaraborg och säga att "publiken blir som en 8:e spelare för oss", men självfallet syftar jag inte till Skaras publik då, utan vår (; Jag trodde jag låg på topp i min känslomässiga nivå inför matchen, men när man kom in och möttes av de grön-vita på läktaren höjdes jag ytterligare några nivåer, så bra är ni! Men vet ni? Det som höjde mig till toppen denna match var att min familj också kom! Jag trodde att jag skulle börja lipa när jag såg dem på läktaren! Mamma lurade mig och sa först att de inte kunde komma, så gissa om mitt hjärta slog en volt! Jag är sånn att jag nästan börjar koka när det händer så mycket bra på en och samma gång. Kom på mig själv med att springa runt och le när jag passade bollen, ehe.. Sammanfattningsvis så kan man väl säga att domarna har tillåtit det att vara två tuffa matcher men samtidigt har det varit två matcher där vi och Skara har mötts med stor respekt gentemot varandra. Fula ord, slängar hit och dit och liknande har nästan varit obefintligt, därav tror jag också att vi har kunnat spela det spelet vi gjort, för att vi har kunnat ha fokus på rätt saker. Ett plus i kanten med det hela är ju också att vi fick slänga in tränarna i duschen och att Joel faktiskt uttryckte att han var nöjd med vår prestation! Omg, jag trodde mina öron skulle trilla av...

Nu väntar alltså Allsvenskan nästa säsong och jaa... vad ska man göra nu, mer än att längta? (: Det var ju meningen att det skulle komma lite bilder här men jag gjorde det igen! Fast denna gången råkade jag inte radera bilderna utan jag lyckades, som det mongo jag är, att glömma minneskortet i datorn hemma!? Hur clever? Men det löste sig i alla fall, för vi hittade ett minneskort på golvet i bussen på vägen hem som passade i min kamera! Grymt! Fast sen visade det sig att det var Mathildas pappas minneskort till hans jobbkamera, som han tappat... Men, men jag hann i alla fall att ta en del bilder och spela in några videos med det och jag ska snart få tillbaka det så att jag kan lägga in dem på datorn (;

Gissa vad som händer nu? TRÄNING! Omg, jag har redan saknat alla efter det lilla träningsuppehållet igår.


Så länge får ni nöja er med mig och mina tummar upp!

Det är sällan jag känner mig så skabbig som jag känt mig idag. Efter gårdagens partaj sov jag i Helsingborg, sen var det tidigt upp i morse för att ta buss och sen tåg hem till Ängelholm. Inga tänder var borstade, håret luktade surt efter allt champagnesprutande igår, sminket satt kvar och jag hade på mig kläderna jag sovit i. MMMmmm! Vilket kap! Hade heller ingen väska med mig utan det enda jag hade var min guldhatt som jag gick runt och bar på. Hur som helst så fick jag inte stanna hemma länge utan en halvtimme senare skulle jag till skolan. Med andra ord så hann jag inte duscha utan fick bara byta kläder och spraya ner mig med parfym, sen har jag försökt undvika kramar resten av dagen! Jag klarade mig knappt vaken genom föreläsningen... Herre min guuud, jag är SÅ SÅ SÅ SÅ trött... Men vet ni... Det gör ingenting, varken att jag är skabbig eller trött för runt hörnet väntar ALLSVENSKAN!!!

Skriver mer gårdagens match i morgon eller senare ikväll, men nu måste jag vila... Då kommer också fler bilder men nu får det bli tidningens bild.

Första gången som Malin öppnade en champagneflaska btw, men som hon gjorde det! Elegant!