Under tisdag och onsdag förra veckan var beachhandbollen fortfarande igång dock på sin slutspurt. Några tjejer i laget hade i uppgift genom sin skola att döma och sitta i sekreteriat men det var inte så många som dök upp för att säga så. Så som den snälla själ man är ställde jag upp med att döma. Släpade dessutom med mig Persson ner ena dagen så hon fick sitta i sekreteriat, mähä. Det var riktigt längesen jag dömde så jag var faktiskt sjukt nervös, men efter ett par matcher så började det komma tillbaka. Det gäller bara att inte tveka på sitt beslut när det väl är blåst i pipan (: Slutar dock aldrig förvånas över hur unga, unga spelare, deras tränare och allt för ofta föräldrarna har en förmåga att bete sig grymt illa. Mest förbannad blir jag på tränare och föräldrar. Vad hände med att agera god förebild för sina spelare? En sport handlar aldrig om liv och död som man får intrycket av att vissa stundtals verkar tro. Usch.

 
I bakgrunden åker isbrytaren Atle ut på nya uppdrag i ishavet.