...att det kan stå så här stilla? Sen jag gick i 6:an har jag gjort detta men aldrig har utvecklingskurvan stått så stilla som den gör nu. Min inställning och attityd till det hela har jag ändrat tusen gånger för att få till en förändring men inget verkar bita. TOKIG blir jag!! Känslan är att jag får försöka klistra ihop det sista som är kvar den här säsongen så att det inte slutar i ett totalt nederlag (skämt å sido...). 

TUR att Johan hade gjort fint och lagat tacos när jag kom hem från träningen. Det fick mitt tomma ansikte att dra lite på smilbanden... (;