Måndag = träning med muskelmördar'n Jörgen. Jag älskar Jörgens pass för man vet vad man får, man vet att det kommer att bli jobbigt och man vet att det alltid förväntas att man kramar ur det sista ur musklerna. Som det låter så brukar han inte vara nådig och idag var inget undantag, snarare tvärtom! Ìdag fick vi om möjligt känna på det mer än någonsin då han (enligt sig själv) varit snäll (oh lord) och skonat oss från att springa ute i minusgraderna. Istället blev det då inomhus på IH med trappor, spurter, häckar och armhävningar. Och när han sa att det snart skulle vara över knuffade han in ytterligare några spurter och trappor. Vi hade inte så mycket att välja på annat än att squeeza ut det sista vi hade! Men gissa om man känner sig nöjd efteråt? De bästa passen är dom där känslan är att "snart klarar jag inte mycket mer" men ändå gör det. Idag hade vi nog visserligen klarar lite till men när man vet att slutet är nära inbillar man sig gärna att man inte hade klarat en enda spurt eller några armhävningar till men som oftast är kroppen kapabel att klara mycket mer än man tror. Studier visar att det är sällan vi faktiskt uppnår 100% av vår kapacitet i idrottsutövandet. Vi är nämligen bra på att mentalt blockera oss själva och våra kroppar när det blir jobbigt. Så bring it on nästa gång träningen känns tung!


Tänk på det Mattismjau! Jag vet att du läser detta...