Nu är lilla Franzi hemma igen. Han var definitivt inte lugn och drogad av narkosen när jag hämtade honom, utan det var fullt ös i buren! Sköterskan suckade och sa att han hade varit i det tillståndet ganska länge...-.- Galenskapen kan i och för sig bero på att han fick en krage då han inte kunde låta bli att slicka på såren.

Han har varit ganska speedad även här hemma och jag har (förlåt mig) stundvis skrattat ihjäl mig för att han blir så osmidig med kragen! När han går runt stolsbenen låter det 'dunk, dunk...dunk'. Hehe, stackars katt. Nu är det i alla fall lugnare här. Han ligger på min mage vilket även det är sjukt osmidigt för jag vet inte vart jag ska göra av mitt huvud, det är i vägen för kragen hela tiden!