JAH, så har den härliga fettisdagen äntligen kommit, eller nu är den ju nästan slut men den har minsann varat hela dagen! Jag hoppas innerligt att alla har gjort som jag och tagit sig en riktigt fet semla med gott samvete! Hade iofs kunnat käka 3st med gott samvete, så gott är det. Ett fint plus i kanten denna semlornas dag är att jag idag fick en hembakad semla, min första i år! Inte min första semla för i år, har säkert redan käkat 15st. Jag är en sån där jobbig människa som hänger på bageriets dörr den dagen de släpper årets första semlor. Har dörren tur så klarar den sig undan näs-och snoravtryck... Skämt å sido. Personen som då varit så underbar och bakat mig en semla var min käre vän Heléne i Halmstad! Hon visste minsann hur det skulle göras, från grunden till färdig vara. Till en början blev jag lite orolig när jag insåg att jag bara skulle få en semla, men även kryddar'n jag fick inse att två semlor hade sprängt min mage. Kanske var de hemgjorda lite mer mättande än köpta? Det beror väl på den där luften de trycker in överallt. Pff... tackar jag för äkta vara! Nam, nam...

Jag har förresten insett att jag käkar ganska mycket , men med 6-8 träningspass i veckan så vore det väl fasen om man inte kan få stoppa i sig lite mat och mätta magen! Det som tillhör de mest roande delarna med att käka mycket som tjej är att folk glor lite extra på dig och din tallrik. I matsalen på Högskolan köper man en lunch och sedan tar du själv hur mycket du vill ha, men buggen i det hela är att du bara får ta en gång. Det är inte Buffé. Klart man lassar på då... Ofta blir det lika mycket som många utav killarna i kön lassar upp och då brukar man få en blick eller två. Då brukar jag ge tillbaka en blick som säger "Jag gillar mat??" och det gör jag verkligen, jag älskar mat. När man tar hem sin pojkvän till sina föräldrar så brukar mamman ofta vara så glad att någon uppskattar och äter mycket av maten hon lagat. I mitt och Johans fall är det nästintill tvärt om. Hos oss är det jag som kommer hem till hans föräldrar och där är det hans mamma som är överlycklig över att jag äter mycket av hennes mat. Det roligaste är att även att jag har käkat två stora portioner (och då är jag där hyfsat ofta) så säger Johans pappa alltid samma sak "Ta nu lite mer, jag är rädd att du inte äter ordentligt". Och där sitter jag och tycker att jag överbevisar honom med det varenda gång...