Tillbaka från ett i dag ganska lugnt handbollspass. Kroppen kändes ändå hyfsat okej, förutom att andningen inte alltid hänger med i tempot. In i mellanåt kunde jag nog liknas med ett frustande flodhäst! Hehe. Men det är likaväl skönt att känna att kroppen inte verkar ta så mycket stryk, dock är ju inte huvudet riiiiktigt i fokus. Jag är fysiskt närvarande men mentalt går jag på halvfart och så har det känts sen matchen i söndags. Det resulterar i att man inte sticker dit näsan när man borde, man tar lite halvkassa lägen och justerar inte alls det man annars vet att man borde justera. Jaa allt blir lite halvdant helt enkelt! Självklart blir man irriterad och smått frustrerad under träningens gång, men samtidigt är det ingen idé att fortsätta grubbla när tränaren sedan blåser av träningen. Förkylningen gör potatismos av huvudet samt att kropp och själ nog omedvetet fokuserar framåt mot kvalet nu, OCH sen finns det alltid en ny träning att se fram emot, så enkelt är det! Ååååh, kvalet... Vad jag längtar!! :D Har jag av någon anledning inte varit det innan så kommer jag, och SÄKERLIGEN resten av laget, att vara more fit for fight than ever! Skit i förkylningar, skit i alla ofokuserade träningar! Väl där finns bara glädje och spänning inför uppgiften!! Shit, vad pepp jag blev av att bara skriva om det ;D

NU ska jag käka lasagnaaa, utan tvekan världens godaste food!