Det var en gång en bil...
Igår... hände det en jobbig grej. Eller snarare pinsam ska man väl säga... Innan jag berättar vad som hände vill jag bara säga att jag faktiskt ÄR en bra chaufför. Tro de eller ej. Okej, så här var det; Vi var några spelare från dam- och herrlaget som hade fått i uppgift att åt ett större företag köra upp några minibussar till Båstad. Därefter skulle vi få käka lunch på hotellet vi kom till, för att sedan köra deras privata bilar tillbaka till Helsingborg. Låter ju enkelt. Jag har kört minibuss flera gånger innan och därför fick jag i uppdrag att köra den ena. Fina, nya minibussar... När vi kommer fram till Båstad ska bussarna köras ned i ett trång garage. Jag upprepar, TRÅNGT. När det då blev min tur att köra in så råkade det vara så att jag missbedömde avståndet till väggen i svängen ner till garaget och råkar då draaa heeela bakre delen av bussen i stenväggen. Det skar i mina öron och hjärtat satte sig i halsgropen. Utanför står resten och kollar på helt förstummade. Vi kan väl säga så här att det blev ett hyfsat fint märke med en längd på en meter och en höjd på 50 cm. Jag dog bara lite halvt.
Sen, när vi kom in och mötte upp samordnaren för hela arrangemanget, berättade hon för oss att vi måste vara yyyyytterst försiktiga när vi kör tillbaka de privata bilarna för det var dyra, flotta bilar. Alla vänder sig om och kollar på mig? Uuuueh... Gissa om jag körde försiktigt hem. Synd egentligen, för det var en bil som man kunde dratt på lite extra i, men varför ta några risker... Det löste sig i alla fall. Det vart inga sura miner och företaget tog skadan på sin försäkring. Jag är oerhört tacksam för det.
Förutom denna lilla incident så var det en dag utöver det vanliga. Fin hotellmat och alla fick känna sig som kung för en dag i de fina bilarna vi körde tillbaka (; Det var ca 15 bilar som skulle förflyttas, så vi gick och inspekterade varandras bilar för att se vem som fick den finaste. Vinnaren vart han som fick köra VD:s bil, of course.
Kommentarer
Trackback