Imorgon är det dags! Handboll för hela slanten när damlandslaget ska spela semifinal. Personligen tror jag att de tar det. Längtar redan...

För vårt lag var det lite hemligheter runt vad som skulle hända på träningen igår, men eftersom vi är så brighta som vi är så är det inte lätt att hålla något hemligt. Vi tippade på löpning och vattengympa och det var ju inte långt från sanningen! Vattengympa blev det, men ingen löpning. Konstigt med tanke på det galna väder som var igår!? Hade vi sprungit hade ingen kommit in levande... Sååå, det blev bara plask och lek på den jobbigare nivån. Vår assisterande tränares mamma höll i passet och ta mig fan, jag har nog aldrig känt så mycket i magmusklerna innan! HELT cräääzy. Överlag måste jag ändå säga att vi kämpade väl och pensionärerna som annars går på passet hade definitivt fått sig en omgång.

Efter vattengympan körde vi simtävling, två lag mot varandra. Omg. Har jag aldrig dött på riktigt innan så gjorde jag det nu! Det var svinjobbigt! Det är ju aldrig kul att upptäcka att den kondition och styrka man har i sin sport, är helt värdelös i en annan sport. Jag hade nog ingen muskel som var rätt tränad för simning... Usch. Vi var nog mer slut efter vår lilla tävling än efter hela passet (eller så var vi redan trötta efter passet...).

Nog om simning! Imorgon ska vi packa kaffe (Zoega behöver support) och på kvällen är det julfest innan upphållet. Jag vill helst inte spekulera i nu hur kvällen kommer arta sig, utan jag är just nu mest tacksam för att jag vet att Johan hämtar mig på natten..