Mitt öga grät nästan en skvätt idag när tåget endast var 5 minuter sent. Det underlättade ju inte att jag fortfarande var tvungen att spurta till skolan och överraska alla med mitt svettiga face, men, men det var bättre än på meeeget länge. Personalekonomi är kursen vi läser nu och över jul. Känns ju sådär kan jag tycka, som är en medelsvensson i matte och inte har bokföring i ryggen. Personalekonomi egentligen... Hittills har det känts som Affärsredovisning, inte mycket som än så länge är inriktat på just personal. Men, vad vet jag, egentligen, ingenting om du frågar vissa (Linn).

Idag fick jag reda på vem min nissevän i handbollslaget var, och jag kan ju säga att jag var ute på vilsna vägar. Min nissevän var ingen annan än Joel, vår tränare. Well done där. Svårt att gissa sig till när det man har fått är godis, ljus och en ljuslykta, girlie stuff liksom. Lappen jag fick var också skriven med en snygg, tjejig handstil. Hans sambo hade hjälpt till på ett hörn. Smart. Jag = mindre smart. Vad hände med "think outside the box"? Han är inget annat än en slug räv han den där Joel.

Det slutar inte där. Träningen idag bestod av lek och dans, så här innan jul. Dansen bestod av jenka, ringdans och lumberjack-dansen som jag ville att den skulle heta. Sofie T var för övrigt ett praktexemplar på hur Snövits sju dvärgar kan se ut live när hon klappade takten. Hursomhelst så var det jobbigt och kul! Mest jobbigt på slutet. Jag kan plötsligt känna att jag beundrar alla dansare som har detta hopp och skutt som sport. Det är fan ganska tufft om man hoppat runt länge och då ska jag vara handbollsspelare som också hoppar ganska ofta. Det värsta av allt är ändå att jag glömde be någon filma det!!

Sova nu.



Bara för att jag ser sådär "tönt-glad" ut.