Yes, det är ungefär så man kan beskriva min blogg just nu, eko. Men, jag har inte tänkt att dra någon utsaga om varför det är så, utan nu kör vi. Det har ju hänt littaaa grann sedan sist. Bland annat var det match i helgen, den första på ca tre veckor! Och ja, vad ska man säga? Det var ingen bra match från vår sida, inte någon supermatch från Hallbys sida heller. Vi kanske var snäppet värre in i mellanåt, men å andra sidan så vann vi ändå och vi var starka som hämtade upp underläget. Resultatet blev 18-17 till oss, en rysare i repris mot Hallby igen. Måtte vi aldrig göra så igen! Det var NOT FUN att sitta på bänken sista 10 minuterna när man egentligen vill in och kötta järnet. Istället fick jag hålla mig så att jag inte kissade på mig av spänning! (Matchbilder kommer senare idag).

Vill bara pointera att Linn Henriksson är en sjuk människa. Lurar alla i laget att hon har brutit foten när hon klev av flyget från Egypten i torsdags. Hoppar sedan på kryckor hela helgen för att verka trovärdig, kommer på samlingen till matchen (MED KRYCKOR), och alla är lite spända för vi hade ju bara en linjespelare till denna matchen, därför erbjuder sig Ekis och jag att spela linje (nää, jag vet inte vad jag tänkte) om det skulle krisa. Då säger Joel "Nä, Linn hoppar in om det behövs, så är det bara. Hon och ingen annan". Alla höjer på ögonbrynet och tycker väl skämtet är ganska lame, tills Linn börjar asgarva och någon frågar "har du bara lurats??!". It's a Linn-thing to do...

Annars då? Joo lilla sweetie syster Erica var och hälsade på i helgen från fredag-söndag. Det gick väldigt snabbt men lite hann vi allt med (: Bland annat så tog vi en julklappsshoppingrunda (Yes) på Väla! Eller Erica handlade och jag supportade. Studentens knapra dagar skaver i pengaboken. På kvällen var vi och käkade på O'learys med Jessica Johnsson och Kile (: Och det var ju övertrevligt, förutom att jag blev mätt som ett djur.

Snart traskar jag ut i kylan, bort mot gymmet.



Mysade till det imorse med Lucia på TV och ett försent tänt adventljus


Smygfotade Mikael Wiehe på Väla. Jag har inte övergått till den mogna fasen i mitt liv ännu, där man går fram och frågar om det är okej att ta en bild och där man kanske till och med får en bild tillsammans med personen i fråga. Jag är lite sådära, ehm, sen i den mentala tillväxten kan man säga.