Vid London Bridge hoppade vi av för att möta upp Tildis (eller Tilly som hennes pojkvän Matthew kallar henne). Innan vi åkte hade vi massor av Skype- och telefonsamtal där hon gav tydliga direktiv om vart vi fick och inte fick gå när vi kom fram till London Bridge. Saken var bara den att inget såg ut som hon hade förklarat när vi väl stod där men ändå vågade vi inte gå någonstans!? Efter 702344 samtal hittade vi iallafall varandra och då blev det krampartaj! (; När vi inte ville kramas längre var det dags att köpa våra Oystercards för att kunna ta oss runt i London. Matilda kan numera tunnelbanan utan och inom så varken jag eller Malin spenderade någon tid på att faktiskt memorera denna...

Vårt backpackerhostel låg i området Kings Cross (en gammal polisstation) vilket är ganska centralt. Malin trodde, som jag tidigare nämnt, att hon inte skulle överleva på ett hostel med gemensam dusch och toaletter men efter att ha sett rummet verkade hon åtminstone någorlunda satisfied... Rummet var inte så stort men sängarna var helt ok! En våningssäng med dubbelsäng på den nedre (vilken jag med våld direkt beslagtog. Inget sax-påse-sten här inte! Störst först har jag fått lära mig i min uppväxt).

Matilda var inte inbokad på rummet men de hade ingen vidare koll så hon sov faktiskt flera nätter hos oss (;