... mig, att jag glömmer saker? Frågar du mig så "självklart inte" men så är det ju när man gärna ger en förskönad bild av sig själv. Eller vi kanske snarare ska kalla det vanlig enkel förnekelse till att ett specifikt beteende förekommer. Jag glömmer alltså aldrig saker men ändå gör jag det! Denna gången anser jag dock att en kladdig resa gjorde det befogat att råka glömma... (jag återkommer till vad det är jag har glömt). I torsdags kväll lämnade jag min lägenhet i Ä-holm, klev ut till en gnistrande kvällssol och klarblå himmel. När jag sedan ringer Eva för att säga att jag är något sen säger hon "Men du, jag undrar om ni kan lyfta pga den tjocka dimman?", Jag "Va? Nej det är ingen dimma?, Eva "Jo, men det är ju jätte tjock dimma??", Jag "Nej, det är det inte". Ja, så höll vi på så ett tag för att det skulle vara dimma var självklart oförenligt med den väderbild jag själv hade. MEN, mycket riktigt, när jag kör mot Statoil ser jag hur en massiv vägg av dimma växer fram?? WTF? Nu snackar vi lokaldimma, en tydlig linje där dimman börjar/slutar. Ååååh... Ja,ja jag och Nisse kör ändå ut till flygplatsen och hoppas på det bästa. När jag kommer in kan jag inte skönja några förändringar i flygschemat på skärmen ovanför mig så jag påbörjar en automatisk incheckning. Då kommer det från höger, precis när jag ska trycka ut mitt boardingkort och taggen till väskan, en anställd säger plötsligt "Ni som ska flyga till Stockholm behöver inte checka in då det inte kommer att gå något flyg till Sthlm pga dimma. Ni kommer istället att bli transporterade med buss till Malmö Airport för avgång med SAS 21.00 där nere i stället". Tack du från helvetet komna dimma... Så fick det ju bli! Dessutom avgick inte flyget 21.00 utan 21.30. När vi sedan väl landad på Arlanda och jag med bultande hjärta grabbat tag i min väska för att hinna med Arlanda Express till T-centralen upptäcker jag när jag väl klivit ombord på Arlanda Express att jag fattas något. MIN HANDVÄSKA?! Rööövalainen! Jag fokuserade så mycket på att få med mitt andra handbagage att jag glömde min handväska innehållande både mobilladdare och minnesskaparen (kameran) på flyget! Vid det här laget, halvt galen, tittar jag ner på min mobil och ser att den blinkar rött och ber mig ansluta laddaren. Lyckligtvis räckte batteriet så att jag kunde ringa Emilia och be henne smsa en vägbeskrivning. 

När jag äntligen sitter på tunnelbanetåget mot Skärmabrink och pulsen lagt sig något kliver min "favoritperson" utav alla på tåget; Robert Perlskog! I periferin misstog jag honom för att vara en alkis. Jag sträcker mig inte så långt att jag säger att han faktiskt såg ut som det när jag väl kollade på honom direkt men nog såg han lite sliten ut... Dessutom fick han mitt handbollshjärta att börja bulta och minnen av den gång jag skrev in till TV4 och bad dem kicka honom dök åter upp i huvudet. Men, men! Kvällen slutade hursom mycket bättre än den startade när jag väl kom fram till mina kära, Emilia och Maja (:

Som ni förstår har jag inga egna bilder utan lånar lite här och var ifrån för att på bästa sätt lyckas ge en någorlunda bra bild av visiten i huvudstaden!

Lördagens utgång på Collage (bilder tagna från Sandras blogg)


Emilia visar sina naprapatskills på Johanna




Försökte önska mig en låt men fick nobben av DJ:n...