Blev en promenix i kylan till slut! Vi träffade även bajsmannen som låg och göttade sig i solen.







Bajsmannen!

Tjo! Har faktiskt inte tänkt att skriva något om helgens match mot Hellton. Vi är medvetna om vart, när och hur matchen gick oss hur händerna och av där av känner jag inte för att älta det ytterligare. Om inte annat så gör det mig på dåligt humör och det är inte min plan för denna dag!

Om en stund kommer Persson hit! Mina ögonlock har fortfarande inte anpassat sig till det faktum att det är dag och ljust ute men förhoppningvis blir det ändring på det när hon kommer. Har ingen aning om vad vi ska hitta på förutom att dricka kaffe och förmodligen fika (old ladies on the run). Solen skiner ju så vi kanske borde ta oss ut på en promenix men så är det ju så förbannat kallt ute! -20 grader är nästan att föredra framför 3-5 minus och vind. På tal om kyla så fick vi känna på den ordentligt under gårdagens utelöp med Jörgen innan inneträningen. Det var så KAAAAAAAALLT att min underkäke förfrös! Seriöst! Jag kunde inte stänga munnen när vi skulle gå tillbaka till hallen utan fick gå med den halvt öppen som en mupp! Det värkte ända ner i tandköttet och jag hade en så skarp blodsmak i munnen att jag aldrig känt något liknande. Antar att felet delvis var mitt eget då jag varit lite ogenerös med antalet plagg jag hade på mig men det kommer inte att ske till nästa gång vill jag lova! Till nästa gång ska jag ha fixat en balaklava och köpt ett par nya vantar kanske? Eftersom mina helt otippat försvann under förra bussresan till Önnered. Faktiskt jätteoväntat att jag tappar bort mina saker.... NOT. Efter resan till Boden med laget känns det som att jag ska vara glad att jag äger något över huvudtaget eftersom endast 50% av min packning verkade ha följt med hem. Ja, jag vet inte helt det här med ordning och reda. Förväntningarna var att det successivt skulle bli bättre med åren men som jag känner nu så var ordning och reda något jag var bättre på i tonåren. Eller jag var åtminstone bättre på att behålla mina saker! Förutom vitala grejer som mobil och nycklar, men det är en annan historia och som dessutom innefattar en hysterisk mamma.

Lite bilder då! Från ett fruset Karlstad och ett antal skåningars lycka över att för första gången denna vinter få se fruset vatten "som man kan GÅ på".

Så var denna sovisen över! Eller över och över, Kile är ju fortfarande på plats i min lägenhet men något mer sova blir det inte. Supertrevligt har det i alla fall varit! Som förväntat (: Direkt efter träningen igår kväll åkte vi till Ängelholm för att handla kvällsmat och då vi var där först efter klockan åtta så blev det en ganska sen måltid! Men den var värd att vänta på, Jessica spagetti speciale. Blir som oftast ganska bra måste jag säga! Man får erkänna att man är bra ibland...

Efter det orkade vi inte röra oss utan satt istället och snackade massor innan vi till slut dök ner i sängen som jag endast för Malins skull hade renbäddat med helt nya sängkläder. Där låg vi och snackade lite till innan vi somnade som två änglar ;O. Och sov gjorde vi! Klockan 11 fick jag sms från Jessica Johnsson där hon skrev att hon var på väg till oss. Stress! Vi hade nämligen bestämt dagen innan att hon skulle komma över och äta scones men enligt henne skulle hon komma först efter lunch! I Åstorp äter man nog lunch vid 11... Hehe. Det blev i alla fall sconesbak och ännu snack. Jag som ibland tycker det är ganska ensamt i lägenheten de veckor Johan är i Sthlm blir överlycklig för lite besök! Nu har Jess åkt men Malin är som sagt fortfarande här. Hon sitter och drömmer sig bort i konståknings EM som går på tv. Vi har ju faktiskt ett par representanter för Sverige med denna gången så nu ska jag nörda lite jag med. Det blir slappt här med andra ord. Ganska skönt med tanke på att bussen mot Karlstad går 08.15 imorgonbitti...

Så var seriens två absolut tuffaste matcher över, den mot Önnered och den mot Kärra. Kärra visade oss i går ett uns av hur det är att spela i elitserien. De uppvisade en klasskillnad som vi ännu inte kan mäta oss med, varken fysiskt, psykiskt eller tekniskt vilket ledde till att de fick möjlighet att springa sönder oss de sista 10 minuterna. Vi då? Jo, stundvis glimtade vi till och uppvisade även vi det spel som vi står för men definitvt inte under tillräckligt lång tid för att stå upp mot det välväxta Kärra. Som jag sagt så många gånger innan så är studsas det inga glädjeskutt när man har förlorat men ibland får man också vara klok nog att acceptera att man mött sin överman. Sen jobbar vi utifrån prestation och på den delen fanns det väl mycket kvar att önska men det är en annan historia. Konstigt nog så kände jag mig nästan lite sporrad efter förlusten igår (Ok inte DIREKT efteråt) och jag ska berätta varför. Det är ju trots allt så att de bättre lagen genom sitt spel visar de lite sämre lagen vad de behöver jobba på och i de flesta fall vill det lite sämre laget bli bättre och jobbar därför hårt med att rätta till sina brister, vilket i sin tur leder till att de utvecklar ett bättre spel och vinner fler matcher. Till slut är de så bra att de vinner hela serien! Hehe. Nää, men ni fattar vart jag vill komma. Det som krävs av oss är att vi tränar, tränar, tränar och fortsätter jobba hårt. Det gillar jag och det är det som gör att jag trots förlusten kan känna mig sporrad.

Det finns inga lätta matcher i denna serien men det finns lag som är mer eller mindre jämbördiga. Nu har vi blivit uppsnurrade dubbelt upp i två tunga matcher men nu är den delen av serien också över, det är nu det börjar igen! Redan på lördag faktiskt mot Karlstadlaget Hellton vilka vi spelade lika mot sist. Men nu är det ny match, nytt krig! Själv ska jag förutom träningen ikväll ladda upp med SOVIS (vill poängtera att det är Kiles ordval) tillsammans med Kile in my place in Ä-town! (; Förhoppningsvis kommer det uppdate om det senare och det lär inte bli vackert...!

Johan jobbar i Sthlm denna veckan så bilderna snodde jag från Helsingborgs Dagblad:s hemsida!
 

Då var det match imorgon tänka sig. Jag som har gått hela dagen och tänkt att vi har individuell styrketräning imorgon! Blir lite konstigt i huvudet när vissa matcher är placerade mitt i veckan. Men efter dagens matchgenomgång har jag nog lyckats prenta in det ;O (:

På tal om att lyckas ställa om huvudet så är jag lite putt på mig själv efter den här veckans två träningar. Försöker justera mitt försvarsspel för att få ut mer av det. Försvarsspelet har alltid varit min starkare sida om man ska jämföra anfall och försvar och det är inga stora justeringar jag jobbar på men de ska ändå förhoppningsvis göra mig lite mer effektiv bakåt. Sen kommer då det som är problemet; att man måste ställa om i huvudet också. Även om det är små förändringar så är det inte alldeles enkelt att lämna rörelser som jag gjort i flera år bakom mig och övergå till de nya. Vad säger man "Det är svårt att få en gammal hund sitta"? Sen är jag inte ett stort fan av det uttrycket för jag tror visst att individuella förändringar är möjliga men då måste det finnas en autentisk vilja att genomföra förändringen. Men i det här fallet så får jag väl medge att det stämmer till viss del. Det gör hur som helst att jag blir sur på mig själv när jag inte får det att funka (och för er som känner mig så ska det ju helst funka varenda gång (; ) utan nya rörelser sätter gärna tajmingen ur spel, man glömmer, fegar lite, kommer fel OCH missar :P Jätte irriterande och högst frustrerande såklart meeen jag får ge det sin tid! Det hade ju varit fruktansvärt tråkigt att vara komplett (??) = ingenting att utveckla. Hehe, fast jag får väl erkänna att det inte är riktigt så jag tänker när jag ibland står där, uppsnurrad på läktaren, men när jag väl kommit hem och givit det lite eftertanke så kommer jag alltid fram till en och samma slutsats - att jag gillar justeringar. Även om de stundom gör mig så in i röven förbannad. De hjälper dig till utveckling och utveckling lägger en grund för att sporten ska bli rolig att utöva.

Så var det med det! Slut på tramset. Sitter här med mätt utbultande mage efter att ha proppat i mig inför morgondagens match. Ska strax lägga mig men vill se färdigt en ny (?) serie som startat på Svt 1 som heter Äkta människor. Handlar om robotar som ser identiska ut med människan. Liksom i I Robot så förenar sig ett antal robotar för att göra uppror mot människan. Förmodligen så kommer det här upprorsgänget att öka i antal men det är bara mina gissningar för så långt har serien inte kommit än. Låter kanske fånigt men än så länge anser jag den faktiskt värd att se!

Håll till godo med en sunkig bild - resultatet efter kvällens träning (:

Solen sken friskt ute och då kan man inte sitta inne och kuckilura i soffan, så efter att ha hämtat bilen (har äntligen få ordning på radion!) tog jag kameran under armen för att fota frostlandskapet nere i parken vid Vita räck.  








Genom att ha växt upp med en mamma som älskar fåglar har jag förutom många andra arter lärt mig att den här sortens mås heter tretåig mås (:

Nu har det gått lite väl många dagar. Brukar åtminstone uppdatera efter match men nu har det inte blivit så. Kanske för att jag fortfarande grämer mig lite efter sista matchen, returmötet mot Önnered. Kort och gott gör vi en väl godkänd första halvlek genom ett bra försvarsspel och bra tempo framåt. Andra halvlek går betydligt tyngre, framförallt bakåt. Om en poet skulle beskriva vårt försvarsspel så skulle det vara i stil med "och sönder gick de, likt bräcklig is". Hehe. Nej, men vi spricker bakåt och rör oss i sidled i anfallet snarare än framåt. Vi förlorar matchen med hela åtta bollar mot ett Önnered som kommer in med en helt annan attityd i andra halvlek. Ett rejält slag på fingrarna fick vi. Det suger, självklart. Det gör det alltid att förlora. Mest suger det att det blev med åtta bollar. Ibland önskar jag att det vore möjligt att spola tillbaka tiden och göra om saker på nytt. Antar att det grundar sig i en känsla av besvikelse. Äh... Vi tittar framåt istället, som alla andra gånger, för redan på onsdag är det match igen, mot seriens tuffaste motstånd Kärra. Det kommer att bli riktigt, riktigt tufft men tuffa matcher mottages med öppna armar. Finns inget bättre sätt att själv blir bättre på.

Annars då? Trots att det verkar som om jag bara andas handboll så är det inte riktigt så (: Kan väl motbevisas med att jag i helgen var på Ängelholmsrevyn med Johan och svärföräldrarna. Nisse och Eva bjöd på revyn medan vi efteråt stod för maten i casa Freij/Tindholm. Det är flera år sedan jag var på revy och då var det dessutom Eksjörevyn. Men efter att ha bott i Ängelholm några år så var jag redo för Ängelholms revy och dess internskämt, som annars kan bli svåra att hänga med på om man inte är känd med staden och dess politiker! Temat på revyn i år var inte helt oväntat den kontroversiella Pyttebron och självklart fick politikerna sig en känga för de beslut (eller snarare det uteblivande beslut) som fattats kring denna. Ye, ye den var helt ok men på slutet började jag bli så monsterhungrig att jag hade svårt att fokusera. Så när sista inmarschen var över och de sista applåderna lagt sig var det raka vägen hem som gällde! Efter att ha gluffat i mig Johans goda mat tvingade (i princip) jag Nisse och Eva att spela BUZZ! music quiz, hehe. Grymt kul! (; Nisse vann en utav gångerna efter att endast ha tryckt på grön knapp spelet igenom. Hmm.. Får mig att fundera över spelets konstruktion då han villigt erkände att han flertalet gånger inte ens hann läsa frågorna.... MEN MEN jag är ingen dålig förlorare (!!?) så självklart är du värd ett grattis så här två dagar efter spelets slut!!
(;

Bäver-lillasyster Matilda jobbar sen i September som au pair i London och jag har inte träffat henne sedan dess, men tidigare i veckan kom hon hem till Eksjö! Självklart (efter att ha haft Matilda skrikandes halvt hysteriskt i örat att jag MÅSTE komma så fanns det inte så mkt att välja på) ska jag åka upp och hälsa på henne. Skitungen blir snart 21 och det ska vi fira på lördag. Så imorgon efter träningen åker jag upp mot Oaklake för att få lite bävertid (bäversnacket är en intern grej) med littleschwester! Jag kommer inte att vara framme förrän klockan är närmare elva på kvällen men jag vill verkligen träffa henne, 5 månader sen sist ju! Längtar också efter att träffa lillasyster Erica såklart (; Sen måste jag självfallet kolla till Skattegården också för att försäkra mig om att huset står kvar efter att både Berit, Dagmar och Emil varit och härjat där i vinter! Yeye det ska bli kul i alla fall, mindre kul är det att åka bil själv dock, dessutom sa mamma att det var snorhalt i Smålandet så jag har fått lova henne att åka meeegaförsiktigt då det förmodligen fryser till lite extra på kvällen!

Då var äntligen två kurstentor avverkade på en och samma dag och just nu känner jag enorm glädje över de fyra dagar av ledighet som det innebär! Detta får väl räknas som mitt jullov eftersom Högskolans kurser fortlöper över julenuppehållet (=studier hela "lovet") men det räcker för mig. Några dagar där man kan stänga av hjärnan från alla studier, ladda upp med ny energi och köra på, på nytt när en ny kurs börjar på måndag. 

Gårdagen då, den spenderades i Halmstad från 08.00 till 16.30. Mellan tentan och det examinerande seminariumet fick jag ett samtal från Nisse som undrade om vi inte skulle köra en spontanare och åka ner till Malmö för att se landslagskampen i handboll mellan Sverige och Ryssland. Ja, om man ser vad min blogg till stor del går ut på så var ju inte det valet så svårt! Dessutom har jag inte sett herrlandslaget på några år (?) så efter bara 5 min var jag stolt ägare av två biljetter till matchen! (; Så direkt efter seminariumet spurtade jag ut till bilen för att plocka upp Nisse i Ängelholm. Min strategi var att vi skulle komma i från Ängelholm i god tid då varken jag eller Nisse visste vart Arenan låg. Nisse (68 år) hade en teori om vilken som var den snabbaste vägen dit då kan brukade köra den vägen ganska frekvent på jaaaa.... 80-talet?? hehe. "Mjaa, det har funnits en rondell där vägen mellan Köpenhamn och Trelleborg delar sig". Jag: "Åh herregud... Ta upp GPS:en!!". Paniken som sen uppstod när Nisse skulle sitta och fingra på GPS:en för att hitta Arenagatan, utan resultat, gjorde att vi trots allt körde på Nisses alternativ - Rondellen från 80-talet. Ni förstår varför jag ville vara ute i god tid... Ja,ja det visade sig till slut att Nisse inte var helt fel ute (damn it!). Rondellen fanns ju självfallet inte kvar då E6:an numera går där men vi hittade avfarten i Malmös södraste delar (erkänner att jag in i det sista trodde att vi var fel ute då vi endast var 4 mil från Köpenhamn). Sen körde jag lite fel men då brukar det ju alltid lösa sig (;. Kontentan blev i alla fall att vi hittade Malmö Arena, fick avnjuta en mindre bra match anfallsmässigt, två gorillar till malmöiter sittandes bakom oss, bitvis strålande räddningar från Palicka samt en förlust men det var det värt! Det är ju handboll med Sveriges bästa som man vill se. Visst sen berodde väl förlustens icke-existens i min hjärna på att det endast var en träningsmatch. Tror inte att den säger allt för mycket om deras form inför EM-starten på söndag. Vad beträffar de två gorillorna bakom oss så är jag förvånad över att jag ens uppfattade hälften av det dom sa. Två män i 55 års åldern som kallade de danska domarparet för "jävla normänn". Självklart var de också självutnämnda experter i sporten plus att de satt och gav ifrån sig sura fisar! Jag pallar verkligeeeeeen inte sånt, så ett bra tag satt jag och spanade efter potentiella lediga platser. Men, men jag antar att problemet inte var så stort att jag inte kunde stå ut i 60 minuter...

Ni får ursäkta kvalitén på bilderna!





Nisse, som vanligtvis lämnar tv-stolen när Jihde dyker upp på skärmen, trodde jag nästan skulle klökas när han upptäckte att vi måste sitta framför honom hela matchen, hehe.
 

På 10 månader har vi spelat fyra matcher mot just Skara HF. Fyra utav dessa matcher har vi också vunnit! I kvalet övertygade vi mest, utan tvekan. Matchen innan jul höll ju på att bli en riktig rysare och vi fick verkligen kämpa för den vinsten mot ett taggat Skara. Igår gick det mer vår väg och vi kunde ta hem en behaglig seger på sex bollar (27-21). Tyvärr så blir vi väl också stundvis lite för bekväma i det och släpper in ett par, tre bollar på slutet som vi egentligen borde haft, enligt mig. Det är faktiskt en tendens hos oss som inte har varit så framträdande sen vi spelade Div. 1. Det är inte meningen att man ska slappna av trots en komfortabel ledning men ibland tycks det bli så ändå. Men visst, det är ju skönt att vi tar hem segern trots att vårt spel inte är på den nivå som vi vet att vi kan komma upp i. Två nya poäng och vi håller oss kvar på 4:e platsen! Om vi ser till Skara så tycker jag personligen att de är ett väldigt roligt lag att möta, inte bara för att vi vunnit samtliga matcher mot dem utan även för att det är matcher fattigt på gruff och fult spel. Självklart är det krig på planen men samtidigt finns det en trevlig ton i det. Vi snackar lite med varandra, klappar på varandra osv. En liten touch av en vänskaplig ton kan man väl säga! Sen kanske det bara är jag som upplever det så menneeee... Det är ju kul för mig i alla fall (;

 Vidare i serien så börjar nu en tung period där både serietvåan Önnered och serieledarna Kärra står på tur. Det är alltså två matcher där vi definitivt behöver komma upp i den där extra nivån som vi kanske inte kom upp i igår. Men mer om det längre fram!

Bilder från matchen igår!















Hehe, var tvungen att ta med denna "najzzz" knip ass - "najzz" face -bilden (;

Sitter här i soffan och förbereder mig inför matchen med skidåkning på TV. Här om natten gick ju en annan vintersport på TV, nämligen JVM finalen i hockey! Föga troligt att så många missat guldet vi tog där? Våra grannar fick definitivt vetskap om det tidigt på fredagmorgonen när Zibanejad sköt in segermålet, för jag och Johan flög upp ur soffan, studsade runt som två kossor på grönbete samtidigt som vi skrek som idioter. Det finns få saker som gör att gråten så snabbt sätter sig i halsen som idrottsliga prestationer! Då kan ni ju tänka er hur jag såg ut när sportens årskrönika gick häromdagen, hehe. Det närmaste jag har att jämföra med större prestationer är kvalet till Allsvenskan i våras. Det är inte i närheten av en SM, VM eller OS-medalj men jag är övertygad om att känslorna inte skiljer allt för mycket.  

Nu är det dags att fylla magen ytterligare en gång innan dagens match. Förberedelse, förberedelse, förberedelse. Förresten är Johan riiiiiiiktigt snäll idag som skippar Röglematchen för vår match! Och tro mig, jag har inte ens tjatat, snarare tvärtom.  
 

Jag och Kylie på uppvärmningen innan senaste hemmamatchen. Vi ska göra den bättre i dag, I promise...

Hehe, ja gott folk så bra gick det med min kontinuerliga uppdatering av bloggen. Av precis den anledningen gav jag inget nyårslöfte angående bloggen (; I kväll fick jag dock ett infall för jag måste berätta om en helt bisarr dröm jag hade här om natten! Ni vet hur det är, stundtals känns det som om man aldrig drömmer eller åtminstone kommer man inte ihåg drömmarna. Men ibland så naglar de sig fast i minnet fram tills det att du öppnar ögonen på morgonen och långt efter. Min dröm hur som helst involverade mig, min mamma, min vän Maja och min vän Kim (alla bor i Eksjö). Vi var inbjudna utav KUNGAFAMILJEN (fint ska det vara!) på en gala (som jag inbillar mig skulle vara idrottsgalan) eller liknande. Det kan ha varit en opera ;P Vi kommer till galan och där står prins Carl Philip och tar emot oss. Han ger mig en kram och hälsar som om vi var best buddys så förmodligen kände vi varandra i drömmen (på tal om önskedrömmar). När jag står där med Carl Philip passerar Kronprinsessan Victoria hållandes i Daniel och eftersom hela världen vet om att hon är gravid så var jag ju självklart tvungen att spana in hennes mage. När hon då går förbi med mig stirrandes på hennes mage upptäcker jag att hon är lång som fan, värsta amazonkvinnan! Dessutom ser det inte ut som hon är gravid, bara fet. Som om hon i det sista skulle käkat ovanligt mycket och utav den anledningen gått upp 20 kg. När hon passerat upptäcker jag att Kungen och Silvia sitter snett framför mig. De vänder sig om och hälsar nickande på mig (hehe). Hur som helst, Carl Philip ser inte ut som han gör i verkligheten utan har sparat ut till ett axellångt lockigt svall. Han ser faktiskt ut precis som Orlando Bloom (PÅ TAL OM ÖNSKEDRÖMMAR)! Han säger att vi ska få VIP- platser men såhär i efterhand var det snarare tal om suicidalplatser. Vi blev nämligen placerade på en utav de stoooora bjälkarna i taket, för där var det bäst utsikt över det hela. Ja, ja i drömmarnas värld kan ju även det funka... Men nu kommer vi till det värsta. Riktigt geekigt är vad det är! (: Både mamma, jag, Maja och Kim har med oss sådana där fotoböcker med blanka sidor där man själv kan klistra in och skriva runt om sina framkallade bilder. Våra var svarta och förmodligen inte av det dyraste slaget. När Carl Philip ser dessa så säger han att vi ska få några som är betydligt finare, i ljusgrönt?! När jag i drömmen känner på fotoboken så kan jag känna att materialet är dyrare och kvalitén bättre (hur löjligt??). Vi tycker allihop att de nya fotoböckerna är döfina, dessutom har vi ju fått dom av Carl Philip så vi var skitnöjda. 

Ja, det är det jag minns utav drömmen. Det hela är som sagt en helt bisarr dröm - "Hej, jag drömde att jag fick en ljusgrön fotobok av Prins Carl Philip". Men, men det var åtminstone en rolig dröm och jag kan garantera att jag vaknade med ett leende på läpparna (:

Vidare till något annat och som definitivt inte ligger under kategorin önskedrömmar är morgondagens match mot Skara. Nu startar serien igen och som jag skrev i ett tidigare inlägg så vänder nu serien vilket gör att vi möter det lag som vi sist mötte innan juluppehållet. Vi hade det lite struligt sist vi mötte dom men lyckades till slut vinna med 4 bollar. Imorgon lär inte bli någon undantag utan självfallet är dom liksom vi där för att vinna. Skara har defintivt blivit bättre sen kvalet förra våren men som jag också sagt tidigare är ju kval- och seriespel inte att likställa. Vi vet i alla fall vad vi behöver göra, med en och annan justering sen förra matchen. Det kommer att bli krig från start ända tills dess att slutsignalen ljuder. GA-hallen klockan 16.30 är det som gäller!!


Hehehehe

Och så över till reality!

Bild från förra Skaramatchen. Skön bild att ladda upp med inför morgondagen!

På lördag startar serien igen med ett returmöte mot Skara. Därför kunde det vara lägligt att köra lite uppvärmning i form av en träningsmatch igår. Så våra kära träningsmatchvänner H43 kom upp från Lund för att köra ytterligare en i mängden av träningsmatcher mot oss. H43 har behållt sin plats i Elitserien och är ett bra lag med ett par riktigt duktiga nyckelspelare i form av Ebba och Vanessa. Under de tre säsonger jag spelat i OV är H43 utan tvekan dom vi mött flest gånger i träningsmatch- och turneringssammanhang och under de tre åren har dom slagit oss alla gånger. Kanske inte alltid med så många bollar men de har ändå slagit oss. MEN igår såg vi till att vända på den enformiga trenden! Vi spelade 3x20 min. Stundtals var det riktigt bra spel från båda lagen men bitvis skedde det också grymt mycket tekniska fel, återigen från båda lagen. Som så många gånger innan är jag framförallt nöjd med vårt försvarsspel. Vi faller igenom ibland med ur ett helhetsperspektiv håller vi ihop det riktigt bra. H43 är snabba och starka men vi hängde på bra bakåt. Slutresultatet blev vinst med två bollar (27-25) för oss och det kan ju aldrig bli tråkigt! För de flesta av oss var infann sig nog en känsla som framförallt dominerade, "äntligen". Sen, som de flesta vet är träningsmatch och seriematch två vitt skilda saker. Hursom så var det najzzz med vinst. 


På grund av en mindre engagerad fotograf under gårdagen är dagens fyra bilder av mindre kvalle. Mest ett bevis på att vi faktiskt spelade matchen (:
 

Jag och Johan lämnade stranden ungefär vid 14-tiden, vilket var ett måste om vi (jag) skulle hinna göra oss ordning till festen som började 16. Jag vet att vi hade hela två timmar på oss men äger man så mycket hår som jag gör utan att äga en hårfön så är problemet plötsligt stort och tiden knapp! Men jag kan ju lugna alla med att jag hann, trots att Johan 16.05 hetsande om att vi var sena. Tilläggas ska väl att Björn och Jenny som vi skulle fira hos endast bor 250 m härifrån... Vi kom i alla fall som par nummer två av sex och tur var väl det för stackars pannpärlssvettandes Johan (; Mämämä.

Björn och Jenny som vi firade hos har ett jättefint hus här borta vid ån. Jenny som är en riktigt partyfixer hade ett fullspäckat schema med bl.a frågequiz! Alla som känner mig vet att jag älskar frågequiz! Vanligtvis brukar jag vara i samma lag som Kile i laget (Tema Norway), under bussresorna till bortamatcherna, och vi brukar alltid bli den eviga tvåan... Kan ju säga att det blev inget undantag denna gången. I mitt lag ingick jag och Rickard alias Zlatan (pga sitt tävlingssinne) och vi trodde ganska länge att vi hade rott hem segern innan det stod klart att vi blev tvåa. Jag har definitivt fastnat i tvåa-träsket men å andra sidan är det nytt år nu som säkerligen medför nya möjligheter. Det måste det. 

Ok, efter alla inlägg nu så börjar jag bli lite trött i fingrarna men förutom den lilla förlusten så blev kontentan av kvällen riktigt god mat, dans, raketer, massa snack och andra trevligheter (: En lyckad kväll helt enkelt. Tack Björn och Jenny för det!


Värdinnan Jenny!




Som varmrätt serverades det tupp! Har aldrig ätit det innan men det kan varmt rekomenderas!

Jaa, jag vet inte... Det började bli ganska sent



Min quizkompanjon Rickard (Zlatan)




"Du Freddan, ska du ha det som är kvar i dom där två glasen eller?"

Inte det rysktillhörande Sibirien såklart, även om temperaturen denna dag skulle kunna likställas med det äkta Sibirien, nej utan Sibirien vid havet i Ängelholm! Förra inlägget handlade om barndomsgänget från Eksjö, detta inlägg blir istället om ett annat gäng som tillkommit senare i mitt liv, nämligen det från Ängelholm. Högtider handlar ju mångt och mycket om traditioner och en ganska nyuppstartad tradition (3 år gammal kanske?) som vi har är att på nyårsaftons dag grilla på stranden. Jag har bara varit med en gång tidigare, då jag firade med några andra förra året, men det är en jättemysig idé! Detta året hade vi både tur och otur med vädret då det var stilla och frostigt men samtidigt dimmigt och ganska kyligt. Det som händer är i alla fall att vi möts upp på Sibiren för att grilla korv, umgås och för dom som vill, ta en kaffegök (++) (;




Grillmaster Björn


Fullkomligt ÄLSKAR Johans Fjällrävenjacka! Vill ha en själv, men med tanke på att Johan fick stå i kö i ett år för sin så är det nog inte troligt att jag i det närmaste kommer äga en...

Minns ni Sam som vi passade i våras förra året?

Efter en väldigt bra julafton med övernattning hos Nisse och Eva drog jag och Johan tidigt på oss kläderna för att köra vidare mot Eksjö för traditionell ordning fira juldagen! Jag har ett tjejgäng i Eksjö, gamla 88:a laget i handboll, som i princip aaaaalltid firar juldagen tillsammans. Kan inte räkna hur många år i följd det har blivit hittills men jag hoppas på många, många fler för det är utan tvekan en utav de bästa dagarna på året! Nu förtiden ses vi sällan alla tillsammans eftersom vi har blivit så "stora" nu och flytt Eksjö för att bosätta oss runt om i hela Sverige. Eller, de flesta bor i Stockholm och Göteborg, medan jag får nöja mig med att (för tillfället) vara den enda som bor i Skåne. Hursomhelst så är det tradition för oss att träffas denna dag och sjukt nog så kan jag inte minnas att vi har haft en enda dålig juldag hittills! Det här gänget är värda ett STORT <3

Bilderna tillhör Alexandra Öster. Själv glömde jag min kamera...







Tyvärr fattas Maja på bilderna men hon hängde nog någonstans i krokarna

Då var det nytt år och kanske några nya löften som invigits på sitt håll! Mitt borde bli att få lite kontinuitet i bloggande men likt många viktminskningslöften till det nya året vore det dumt att lura mig själv och tro att det skulle hända. Nej, min blogg förblir för tillfället en spontanblogg där inläggen dyker upp mer eller mindre (eller inte alls) frekvent. Just nu hade jag som tanke att det skulle ske lite mer frekvent för jag har ju minst sagt en hel del att ta igen sen (mitt sista!!) jullov tog sin start! Nu är ju allt över så vem vill egentligen höra mer om julen, men strunt samma här kommer det ändå. Min jul firades i Ängelholm tillsammans med Johans familj. Det fanns ett par anledningar till det, dels var det "hans jul" detta året men med tanke på att min familj var utspridd över hela norden och mami jobbade så passade det alldeles utmärkt. Det infinner sig dessutom alltid en julkänsla hos familjen Freij då de är ganska traditionella av sig, I like (: Om inte annat så serveras det ju grönkål till julbordet, nam nam naaaam!

Det hela startade klockan tolv (dagtid) med (vad annars) maaat! Sen rullade det på med fika, glögg, kaffe, Kalle Anka (under vilken jag säkert sov halva), mat, mat, mat, paketöpnning, mat (eller?), skratt, snaps, lite mer skratt osv. Försökte dessutom lura Ola att som ny medlem i familjen Freij måste man ta ton och sjunga O Helga Natt, dock nappade han inte riktigt på det så jag fick vara utan sång. Trist men jag kunde ju å andra sidan lagt ner lite mer själ i mitt lurendrejeri. Himla trevligt var det i alla fall! Önskar dock så här i efterhand att jag kunde prioriterat mitt matintag under dagen något bättre för att rymma lite (eller mycket) mer grönkål, men, men är man glupsk så straffar det sig.



Lina "Fräsch Godisgluffsare" Warntoft


Morfar och barnbarnen. Får väl se när (om) det blir fler sådana!





Katten som älskar papper, kartonger och papperspåsar


Lyft upp och bär runt henne, det tycker hon är det bästa!